Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 6. 4. 1925 - Sovjet-Rysslands asiatiska politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 DAGENS FRÅGOR
Afghanistan står i det närmaste i alliansförhållande till
Sovjet-Ryssland, Emiren Amanullah Khan, regerande sedan 1919, är en utpräglad
fiende till det brittiska väldet, och ingen tvekan råder, på vilken
sida av den asiatiska frontlinjen Afghanistan är till finnandes.
Indien är ett av de ur rysk synpunkt mest lockande propagandafälten.
Många trådar löpa från Bengalen till Moskva. Redan 1918 lät
sovjetregeringen ur de hemliga tsararkiven trycka åtskilliga dokument om
den brittiska förvaltningen i Indien, och dessa samt annan
propagandalitteratur hava genom många kanaler spritts bland Indiens
revolutionära organisationer. Låt vara att Indiens folk i stort sett äro en
formlös massa, svår att sätta i rörelse; omöjligt torde det dock icke vara.
Tibet, som sedan den av Curzon föranstaltade militärexpeditionen
till Lhasa år 1904—05 under Younghusband stått under brittiskt
inflytande, är numera närmast en öppen glacis mellan Ryssland och
England. Norrifrån, via Mongoliet, och västerifrån tränger det ryska
inflytandet stadigt framåt. Mongoliet är sedan 1921 en »folkrepublik»
under sovjetrysk kontroll. Enligt traktaten med Kina av juni 1924
skulle de ryska trupperna utrymma landet. Detta har möjligen även
skett, men härmed torde det ryska inflytandet ej vara slut. Det har
av allt att döma satt sig grundligt fast.
I Kina, där Sovjet-Ryssland sedan 1920 varit diplomatiskt
representerat, har Karachan tidvis setat som ryskt sändebud och
sovjetpolitiken har här fiskat i alla grumliga vatten. Den numera avlidne
Sun-Yat-Sen nere i Kanton har Moskva alltid kunnat räkna som ett
troget redskap. Traktaten mellan Moskva och Peking av juni 1924,
innebärande bl. a. fullt de jure-erkännande, har definitivt konsoliderat
Rysslands ställning i Kina. I det senaste inbördeskriget samverkade
Ryssland jämte Japan med den segrande gruppens ledare,
Mandsju-riets diktator Tjang-Tso-Lin, mot Wu-Pei-Fu, den anglo-saxiska
politikens man. Den förres seger har ännu mera stärkt det ryska
inflytandet. Visserligen är Tjang-Tso Lin icke någon Moskvas
hand-gångne man, hans intimaste förbindelser gå till Japan, och hans inre
politik är anti-bolsjevikisk; men mot det engelsk-amerikanska
inflytandet bilda dock alla dessa ett block.
Och slutligen har även anknytning vunnits mellan Japans och
Sovjet-Rysslands asiatiska politik. Länge framstod Japan som ett
anti-bolsjevismens fäste i öster. Men år 1921 svekos definitivt Japans
länge fasthållna förhoppningar på en fortsättning av den brittiska
allianspolitiken, England, Amerika och de brittiska dominions bildade i
Washington block mot Japan, den brittisk-japanska alliansen av 1911
fick utlöpa utan förnyande, och den japanska politiken hotades av
isolering. Man sökte och fann i viss mån anknytning till Frankrike,
men det franska inflytandet i den Fjärran Östern är rätt ringa. En
uppgörelse med den åter till Stilla Havet framträngande ryska
landmakten syntes alltmer naturlig. Efter långdragna förhandlingar har
denna uppgörelse äntligen avtalats genom den rysk-japanska traktaten
av januari 1925, vilken bl. a. giver Japan olje- och skogskoncessioner
på Norra Sakhalin m. m. samt innebär fullt de jure-erkännande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
