Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 6. 4. 1925 - Donaukonfederation? - Sovjet-Rysslands asiatiska politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 DAGENS FRÅGOR
märksamheten, att förkärleken för denna idé inom vissa ententekretsar
— liksom uppmjukningen efter hand av det tjeckiska motståndet —
väsentligen betingas därav, att man på detta sätt önskar sätta en käpp
i hjulet för avskyvärda och brottsliga >»pangermanska» machinationer.
Donaukonfederationen har omsider blivit det alternativ, som segraren
nödd och tvungen bjuder det stympade Österrike som ersättning för
förbudet mot anslutning till Tyskland. Ytterst står sålunda valet
mellan det större Tyskland, i vilket Österrike intager en plats vid
sidan av Bayern, och ett återupplivande av den tanke, som låg till
grund för den i höststormarna 1918 sönderfallna Donaumonarkien —
i varje fall ett partiellt återupplivande av denna tanke.
Sovjet-Rysslands Det sovjetryska väldets huvudfiender äro de anglo-
asiatiska politik. saxiska makterna: det brittiska riket och Nord-
amerikas Förenta Stater — främst dock Storbritannien. Denna världs-
politiska motsats gör sig särskilt i Asien gällande, långt utanför sov-
jetväldets gränser — i Persien, i Afghanistan, i Indien, i Tibet, Mongoliet
och Kina. Och man kan väl sätta i fråga, om icke denna den folk-
rikaste världsdelen genomsyrande motsättning för närvarande är den
största aktuella faran för världsfreden. Ty ingenstädes är Ryssland
så starkt och England så sårbart som på denna stora kontinentala
frontlinje tvärs genom Asien.
Sovjet-Rysslands förmåga att med framgång föra ett offensivt krig
mot en välrustad europeisk makt, såsom exempelvis Polen, kan med
skäl sättas i fråga — även om en dylik eventualitet ingalunda är
utesluten. Men i Asien ligger saken annorlunda till. Den nuvarande
ryska armén är — frånsett den engelska — i högre grad professionell
till sin karaktär än någon annan av samtidens stora arméer. Av
dess till cirka 750,000 man uppgående fredsnumerär äro specialvapnen
(175,000 man), G. P. U.-trupperna (de f. d. tjekisterna, 150,000 man)
och officerseleverna (530,000 man) av nästan rent professionell typ: För
ett krig i Asien äro dessa trupper alltid beredda.
Men Rysslands huvudvapen i kampen mot England i Asien är
ännu åtminstone propagandan. Denna asiatiska propaganda går oftast,
liksom i Västerns industristater, i den tredje kommunistiska inter-
nationalens namn men är egentligen en företeelse av helt annan art
än de på desperat proletär mentalitet inriktade kommunistiska re-
volutionsteorierna. I Asien finnes nämligen icke jordmån för dessa
teorier annat än i Indiens och Japans stora industristäder, vars pro-
letariserade befolkning i och för sig visserligen kunde bli faktorer
av betydelse men dock ingalunda ensamma i stånd varken att rubba
det brittiska väldet i Indien eller den aristokratisk-finansiella oligar-
kiens makt i Japan. Men Asien efter världskriget är dock i många
hänseenden en sjudande kittel. Överallt finnas orosmoment av natio-
nalistisk, religiös eller ekonomisk art. Och den vite mannens prestige
är överallt förlorad eller åtminstone försvagad.
Sovjet-Ryssland har från tsartiden fått ärva en hel rad delvis
vetenskapliga, delvis politiska informationsorgan, vilka tillsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
