Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 6. 4. 1925 - Polisväsendets reform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 6. 4. 1925.
Under senare tid har lagstiftningsapparaten här i
landet varit i lika livlig som fruktbar verksamhet.
Ett flertal goda lagar har införlivats med våra lagsamlingar. Åtskilliga
mindre goda och andra rent av tämligen onödiga författningar ha
också sett dagen. De myndigheter på vilka det ankommer att tillse,
att lagbestämmelserna icke stanna på papperet utan förverkligas i
lagstiftarens anda, ha sålunda ställts inför allt mera vidgade och
krävande uppgifter. Mer än en gång ha utvecklingens uppmärksamma
iakttagare måst fråga sig, om icke nutidens politik — trots alla strävanden
till den statliga förvaltningens utbyggande i olika riktningar — dock
alltför mycket släppt ur sikte den gamla regeln, att en god domare
är bättre än lagen. Goda lagar kan förvisso icke ett land undvara.
Men lika viktigt eller ännu viktigare är att lagens handhavare äro fullt
skickade att förverkliga lagstiftarens intentioner.
När den sittande regeringens socialminister nyligen på riksdagens
bord framlade Kungl. Maj:ts proposition nr 58 med förslag till lag
om polisväsendet i riket, torde denna åtgärd dock icke direkt ha
föranletts av överväganden av ovan antydda art. Sedan frågan om
reform av polisväsendet senast behandlades i denna tidskrift (årg.
1920, s. 544 ff.), har det tilländalupna kvartseklets sjätte
polisutredning förts till slut, i det numera landshövdingen S. Linnér vid
årsskiftet 1922—23 avgivit ett digert betänkande med förslag till reform
av polisväsendet i riket. Detta i mycket förtjänstfulla arbete
föranledde dock icke den Tryggerska regeringens social- och justitieministrar
till någon åtgärd. Som huvudsakligt skäl härtill angavs finansläget
— ty även om man som landshövdingen Linnér i besparingssyfte
föreslår en del i och för sig mindre lämpliga anstalter, måste ju
dock en något så när genomgripande förbättring av ett så försummat
samhällsområde som vårt polis- och åklagarväsen kosta åtskilligt
med pengar. Emellertid har denna sparsamhetsståndpunkt icke längre
kunnat vidhållas. Den tyvärr alltmera politiskt orienterade
polispersonalens missnöje med anställningsförhållandena måste ju redan
den utgöra en stark press på en folklig regering till initiativ i en
sedan länge aktuell fråga. Kom så härtill Stockholms
stadsfullmäktiges av kända skäl föranledda och uppmärksammade beslut att
uppsäga avtalet med staten om tillhandahållande av reservpolisstyrka.
Efter denna händelse måste det vara omöjligt för vilken regering som
helst att fortsätta med en negativ taktik i polisfrågan. En
ytterligare anledning att till behandling upptaga detta spörsmål utgjorde
riksdagens skrivelse den 8 april 1924 med begäran orn fortsatt ut-
Polisväsendets
reform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
