Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svensk utrikespolitik. Av Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 SVEN LÖNBORG
en i sin stad efter måttet av våra krafter rusta oss tör att kunna
möta de faror, som en ny europeisk konflikt kan medföra för
oss alla.
Jag har i Fred och Försvar försökt utveckla, att vid en
sådan konflikt mellan Europas stormakter länderna vid Bälten
och Öresund i särskilt hög grad komma att bli utsatta för
neutralitetskränkningar och att vårt försvar därför bäst torde kunna
ordnas i intimt samförstånd med vår granne vid Sundet.
Farhågorna för de risker, som följa av att gå tillsammans med »ett
land som när som helst släpper en ministär Stanning till
makten», synas hava sin grund i en alltför hög uppskattning av vår
egen nu sittande socialdemokratiska regering. Det föreligger
sannolikt icke den allra minsta risk för att den danska
riksdagen skall antaga Staunings förslag till avrustning, men väl ha
vi här i landet vissa skäl att befara att vår riksdag skall kunna
gå med på en sådan minskning av försvaret, att Sveriges
trygghet sättes i allvarlig fara. Danskarna ha troligen mera skäl till
oro för oss än vi för dem.
Då det gäller arten av den intima samverkan mellan Sverige
och Danmark, som det synes böra vara en av de förnämsta
uppgifterna för vår utrikespolitik att söka förverkliga, så har jag
emellertid med avsikt undvikit ordet försvarsförbund. Icke
därför att jag har något emot något sådant förbund med Danmark,
utan därför att det vill synas som man skulle kunna vinna i
det närmaste alla de fördelar som ett försvarsförbund ger på
ett enklare sätt, varvid varken Sverige eller Danmark skulle
åtaga sig några förpliktelser utanför den egna statens område
och man alltså också skulle kunna undvika de anledningar till
misstro gent emot bundsförvantens politik, som ej sällan följa
med ett förbund där kontrahenterna ikläda sig garantier för
varandras områden, utan att föra en gemensam utrikespolitik.
Det sätt som torde vara att föredraga framför ett
försvarsförbund mellan Sverige och Danmark är det som användes i
Novembertraktaten, vilken man ju här i Norden under ett halvt
århundrade betraktat som en icke oväsentlig garanti för freden.
I denna traktat förpliktade sig den svensk-norska regeringen att
icke avträda någon del av de förenade rikenas områden till
Ryssland eller medge detta land några rättigheter inorn rikena
eller vid våra kuster, varemot västmakterna garanterade oss
hjälp rnot försök från Rysslands sida att tilltvinga sig några rät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
