Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Statsministerombyten - Härorganisatoriska erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 147
opartiskhet för de viktigaste frågor, varpå nu staternas ve och väl
hänger, blivit allt ögonskenligare, har livet tagit sin riktning
oberoende av dem. De stora avgörandena ligga alltmera i händerna på
män, som aldrig nämnts vid valen, aldrig synas i en representation
samt bestämt betacka sig att övertaga en ministerportfölj med dess
skenmakt och skenansvar. Om denna utveckling, som icke är
alldeles ny, men som nu förefaller att ha blivit tämligen universell, är
lycklig, måste lämnas därhän. Däremot torde den vara en
oundgänglig nödfallsutväg, sedan den modernaste parlamentarismen mynnat ut
i ett tillstånd av ständigt sjunkande respekt för dem, som av tillfälliga
omständigheter skjutas fram att för några korta tidsrum formellt
bekläda statslivets högsta poster.
Vår härordningsfråga har allt mera råkat på
glid. Ministären Tryggers välmenta försök att
lösa den genom att framlägga ett förslag, som i sig självt var en
kompromiss mellan sakkunskapens krav och försvarsolustens
raserings-begär, var från början dömt till undergång. Det underbud den gamle
högerledaren sålunda gav följdes konsekvent av ytterligare
nedskrivningskrav från vänsterpartierna. Det var endast med nöd vårt land
1924 räddades från en »lösning» av härordningsfrågan, som helt och
hållet skulle ha berövat det möjligheten att värna sin självständighet.
I dagarna framlägger den socialdemokratiska ministären Sandler sin
försvarsproposition. Partiets ställning från i fjol har lämnats. Man
har bjudit så mycket, att man tror sig kunna få frågan ur världen
i hopp om att, samtidigt med att Sveriges möjligheter till självförsvar
raseras, göra vårt land till det sociala lyckoriket.
Sakkunskapen negligeras numera på många områden inom
statsförvaltningen. Detta träder dock ingenstädes så bjärt i dagen, som
då det gäller vårt försvarsväsen. Den vederhäftiga studie rörande
härorganisationernas utveckling under och efter världskriget, som
nyligen utgått från Generalstaben (Erfarenheter beträffande
härorganisationernas utveckling under och efter världskriget
Stockholm 1925), kommer därför sannolikt icke att få någon praktisk
betydelse vid härordningsfrågans behandling av årets riksdag. För
dem i vårt land, som icke tänka efter partidogmer utan i försvarets
upprätthållande se en riskpremie, som bör anpassas efter läget, blir
denna studie däremot en välkommen orientering. Därest man i dessa
vargatider för landets försvar vågar se härordningsfrågan på längre
sikt, måste givetvis en sakkunnig litteratur av denna art småningom
bidraga till att skingra den okunnighet, som allt för mycket smekes
av »ledare», inriktade på att lyfta bördorna från folket utan hänsyn
till de vådor detta kan medföra för vår nationella frihet och
kulturella självhävdelse.
Några av de synpunkter Generalstabens arbete framhåller äro av
mera allmänt intresse även för icke fackmän. I dess första del,
»Härordningarna vid krigsutbrottet», påvisas ovederhäftigheten av den
på vissa håll till dogm upphöjda satsen, att det var Wilhelm II:&
Härorganisatoriska
erfarenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
