Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Läroböcker i folkhat. Carnegiefondens enquête om skolböckerna efter världskriget. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åren närmast efter fredsslutet, då landets inre samhällsordning
var hotad av kommunisterna och samtidigt besvikelsen över
de allierade stormakternas underlåtenhet att ge Italien Fiume
och de dalmatiska kuststäderna tyngde läroboksförfattarnas
sinnen. Osäkerheten om huru kampen mellan kommunister och
fascister skulle utfalla manade även till försiktighet. Dessutom
märkes i ett flertal av dessa läro- och läseböcker en stark
påverkan av Mazzinis humanitära internationalism. Emellertid
firas i varma ordalag Cesare Battisti och andra irredentans
martyrer. Ett och annat utfall förekommer mot tyskt barbari och
österrikisk illojalitet, men även bundsförvanternas sätt att
behandla Italien är föremål för bittra ord, och i ett flertal
skolböcker utmynnar framställningen i Mazzinis anda i
förkunnandet av mänsklighetens broderskap eller i mer eller mindre
dämpade förhoppningar om att »fredens stjärna äntligen må stråla
över den blödande mänskligheten», så att den kan bli i stånd
att uppbygga en bättre värld. I vilken mån fascismens seger
kan ha modifierat den dämpade lärobokstonen, framgår ej av
enquêten.
Professor Jordan Ivanovs skildring av den allmänna
karaktären hos de bulgariska skolböckerna är av stort intresse. Den
fördöljer ej, men söker historiskt förklara, hurusom
revanchetanken ideligen tränger sig fram, när det blir fråga om de
bulgariskt befolkade områden i Macedonien, som erövrades 1912,
förlorades 1913, åter för kort tid erövrades under världskriget
och till sist än en gång förlorades vid den stora katastrofen 1918.
I de böcker, som skrevos åren närmast efter 1913, har denna
revancheidé en krigisk utformning; efter världskriget däremot
talas visserligen med dämpad bitterhet om de grannar, som sins
emellan delat bulgariskt land, men däremot — så påstår
åtminstone Ivanov — ej längre om krigisk revanche utan i mera
allmänna ordalag om att »den bulgariska folksjälen ej lätteligen
skall låta sig nedbrytas» och att man hoppas på att »en gång
kommer den dag, även om den nu är avlägsen, då rätt och
rättvisa skola kunna triumfera».
Professor Karl Brockhausen i Wien har granskat och
karakteriserat de Österrikiska läro- och läseböckerna — som det
förefaller med stor sakkunskap och opartiskhet. Han framhåller,
hurusom den plötsliga övergången från stormakt och monarki
till en liten republik, till en början under socialistisk ledning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
