Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Läroböcker i folkhat. Carnegiefondens enquête om skolböckerna efter världskriget. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligtvis medförde genomgripande förändringar i dessa
skolböckers innehåll: krigiska och speciellt monarkiska element
undanträngdes till förmån för nya ideal. Landets ekonomiska
nöd tvang emellertid vederbörande att i stor utsträckning
provisoriskt bibehålla de gamla böckerna en tid framåt. I fråga
om de tendenser, som särskilt intresserat enquêtens föranstaltare,
hade emellertid detta nödtvång föga betydelse, ty den gamla
österrikiska monarkiens etnografiskt brokiga sammansättning
hade sedan länge vant skolboksförfattarna att noggrant undvika
nationalistiska överdrifter. Också har professor Brockhausen i
läseböckerna (till stor del sedan kejsartiden eller nyligen lätt
modifierade) ej funnit några »krigiska, nationalistiska och
överdrivet patriotiska tendenser», och om de historiska läroböckerna
försäkrar han, att »de mest fordrande pacifister skulle svårligen
kunna vägra dem sitt gillande». Ej ens i de omedelbart efter
fredsslutet utgivna talas om revanche. »Österrike förklarar sig
icke-skyldigt, men utan att anklaga sina motståndare.» Hos
den nu uppväxande generationen söker man främst väcka
altruistiska känslor och kärlek till det fruktbärande arbetet.
Ett rättvist bedömande av motsvarande tyska skolböcker är
utomordentligt svårt, ty även i Tyskland ha av ekonomiska skäl
böckerna från kejsartiden i mycket stor utsträckning måst
bibehållas i bruk (eller omtryckas på dåligt papper), och därtill
kommer, att lärarkåren uppges till stor del ha av motvilja mot
den nya regimen bidragit att förhala det småningom begynnande
införandet av nya läroböcker. Åtskilliga sådana ha emellertid
under de båda senaste åren sett dagen, men ej hunnit beaktas
i föreliggande enquête. Visserligen anförtroddes bokinsamlingen
åt en tysk professor, men bearbetningen har verkställts av två
franska lärare, H. Simondet och E. Duméril, och det kan ej
hjälpas, att i deras memoranda ofta snarare den franska än den
internationella andan kommer till orda. Undersökningen av de
tyska läroböckerna borde nog göras om igen med direkt biträde
av lämpliga tyska eller neutrala arbetskrafter och med beaktande
av de senaste årens nyheter på det tyska skolboksområdet, t. ex.
av d:r Bernhard Kumstellers förtjänstfulla Geschichtsbuch für
die deutsche Jugend (Mittelstufe, 9:e uppl., 1925).
Teoretiskt har den nya tyska staten mycket bestämt tagit
position mot folkhatet: i själva riksgrundlagen stadgas nämligen
(artikel 148), att undervisningen i alla skolor skall givas »i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
