Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Läroböcker i folkhat. Carnegiefondens enquête om skolböckerna efter världskriget. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
generalerna då belåtet förmanade soldaterna att minnas,
hurusom Frankrike endast kämpar för folkens frihet och lycka och
att dess tradition är »Honneur aux vaincus!» Och Fournier
låter — med den benägenhet för visdomsord ur barnamun, som
utmärker franska läseboksförfattare — sin Louise Muller vid
åsynen av dessa generalers porträtt utbrista: »Vad de äro enkla
och naturliga allihop — Gouraud, Castelnau, Pétain, Foch, med
sina tankfulla och milda ögon, sitt friska småleende, o, de likna
ej de sträva och oförsynta generaler vi känt och vilkas bistra
blickar voro laddade med hat!» Huru kejsar Wilhelm tecknas,
behöver ej närmare beskrivas, och Franz Joseph skonas ej heller.
»Man visar vid hans nedsvärtande en glödande iver, som kanske
skjuter över målet», anmärker fröken Prudhommeaux stillsamt
till en ordmålning, som undervisar Jean och Lucie om huru
»Nero inte var så vild som han», huru han städse styrt med
fängelse och galge och huru »aldrig någonsin en suverän badat
i sådana strömmar av blod, brukat så mycken lögn och
falskhet.»
Naturligtvis finnas helt annorlunda och måttfullare skrivna
franska och belgiska skolböcker än de här ovan citerade.
Fröken Prudhommeaux och hennes medhjälpare uppräkna många,
som få betygen »förträfflig», »strävande efter objektivitet», »hållen
i avsiktligt patriotisk ton, men utan stötande överdrift» o. s. v.
En neutral bedömare skulle kanske ha satt ett eller annat
frågetecken även vid åtskilliga såsom bevis härför anförda
utdrag, såsom t. ex. att »de allierade visat Tyskland en generositet
utan motstycke i världshistorien», och på tal om en av de för
erkännansvärd opartiskhet mest lovordade läroböckerna
anmärker fröken Prudhommeaux som »une tâche légère», att tyskarna
6 gånger på 4 sidor kallas »barbarer», »pirater» och »lystna
teutoner». Smädeordet boches, allmänt i småbarnens läseböcker,
vilka genomgående kritiseras skarpare än mellanskolans och
gymnasiets läroböcker, tyckes esomoftast ha fått stå kvar även
i dessa senare.
Totalintrycket av den fransk-belgiska enquêten blir
ovillkorligen beklämmande. Huvudfelet med ett stort antal av dessa
läroböcker är naturligtvis, såsom också ärligt medges av
granskarna, att böckernas författare ännu ej hunnit själva frigöra
sig från krigspsykosen och att de därför fallit för frestelsen att
söka hos barnen bevara den anda, som propagandalitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
