Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Läroböcker i folkhat. Carnegiefondens enquête om skolböckerna efter världskriget. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i denna dag av doktorer och professorer, lärda män, fullstoppade med
specialkunskaper, men utan samvete och utan godhet. Kriget synes ha visat, att
tyskarna, tagna i klump, äro benägna för det onda genom rasinstinkternas
perversitet: lystnad efter materiella njutningar, medfödd elakhet och grymhet,
rov-, plundrings- och mordinstinkter — — — De visa på det mest slående
sätt genom betecknande och talande fakta, att hyckleriet, sveket och
serviliteten väl känneteckna deras ras, att grymhet och elakhet hos dem äro
medfödda och outrotliga egenskaper, att de icke hava någon känsla för humanitet,
intet begrepp om rätt och rättvisa, ingen förmåga att fatta hederns bud — — —
Den belgiska ungdomen skall aldrig glömma tjugonde seklets barbarer, den
skall ägna dem det hat de förtjänat och skall alltid misstro det folk, som
behandlade Belgien så obarmhärtigt.
Kommentarer till denna hätska diatrib, avsedd att inläras i
de belgiska skolornas mellan- och högre klasser och prisbelönt
av en akademi, synas överflödiga — kanske med undantag för
ett instämmande i den franska författarinnans torra anmärkning,
att en så frenetisk fördömelse över ett helt folk i forntid och
nutid, i krig och fred, med rasens oförbätterlighet så starkt
framhävd, logiskt borde utmynna i kravet på hela detta folks
utrotande från den jord det vanhedrar.
T. o. m. till kartböckerna har fördömandet av tyskarna som
folk nått i belgiska skolor. I en av L. Alexandre och C. de
Nève utgiven, mycket spridd Atlas Manuel de Géographie,
(1921), fanns mellan två kartblad över Tyskland inhäftat ett
textblad, där de unga fingo veta, att tyska folket, förutom av
arbetsamhet, initiativrikedom och tålmodig uthållighet,
kännetecknades tiderna igenom av grymhet, trolöshet och
lögnaktighet, att de tyska universiteten voro härdar för lögn och
hyckleri, att »tyskarna faktiskt förblivit sådana som de beskrevos av
Cæsar för tjugu sekel sedan, nämligen en ras av rövare, tjuvar
och mördare», att de äro brottslingar, som alltid under
historiens lopp stört världens fred och nu med rätta stå utanför
Nationernas förbund och »böra inrangeras bland folk ur stånd
att styra sig själva och ställas under förmynderskap liksom deras
forna neger- och papuaskolonier». Dessa raseriutbrott äro
enligt kartbokens titel avsedda »à l’usage de l’enseignement moyen
et de l’enseignement normal». Med sådan »normalundervisning»
är det långt till världsfreden.
I de franska läroböckerna finner man utan förvåning, huru
allt förvandlas till bländande ljus, när det egna landets hjältar
och hjältinnor komma på tal. Madame Dès berättar för Jean
och Lucie, huru »när våra trupper, rusiga av segern, inträngde
på fiendemark», det ej dröjde många timmar, innan »de
besegrades barn satte sig på de segrande soldaternas knän» och huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
