Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1925 - Akademiska avhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 69
lig produktion, ty den är då en oavvislig konsekvens av deras egen
ståndpunkt.
Nu invänder man emellertid med full rätt mot detta resonemang, att
det ej är stor glädje med att till namnet behålla en doktorsgrad som
försvinner till gagnet. Reformen får därför ej heller taga den
riktningen och behöver heller icke på något sätt göra det. Man
missförstår nämligen det nuvarande lägets betänklighet, om man anser det
oroväckande ligga i orimligt uppdrivna anspråk på avhandlingarnas
vetenskapliga kvalitet. Detta är alls ej fallet. Tvärtom är det endast
alltför vanligt att finna intellektuellt ganska jämnstrukna avhandlingar
icke blott godkända utan bedömda med överbetyg; och ett
upprätthållande eller t. o. m. en skärpning av de intellektuella kraven skulle
ej kosta någon förlängd studietid, utan i stället bli ett välkommet medel
att definitivt mota bort sådana för vetenskapliga studier otjänliga subjekt,
som nu släpa med och belönas för prestationer, som väl vittna om flit
men däremot ej om begåvning. Det är just de vetenskapliga flitbetygen
som det gäller att bli av med, ty det är de som förlänga tiden för
gradualavhandlingen och oproportionerligt fördyra dess tryckning.
Särskilt inom ett par vetenskapsområden vill det synas som om misbruket
av kvantitet som ersättning för kvalitet hos gradualavhandlingarna
gripit svårt omkring sig, nämligen dels det i vidsträckt mening
historiska och dels det biologiska området. Onaturligt är det visserligen
icke att just dessa områden råkat så illa ut, ty de förutsätta i
motsats till mer renodlade tankevetenskaper, sådana som matematik, filosofi
och även t. ex. nationalekonomi, ett stort och vanligen för ändamålet
hopsamlat kunskapsmaterial som underlag för slutsatser. Men just
därför är frestelsen stor inom de förra vetenskaperna att låta
materialsamlingen träda i det vetenskapliga arbetets ställe och att belöna
samlar-fliten med vad som skulle vara priset för den vetenskapliga
prestationen. Det är galet redan när man högt värdesätter insamlande av förut
mindre kända, i och för sig lärorika fakta, utan åtföljande förmåga
eller vilja att av dem skapa ett vetenskapligt resultat; men ibland går
man t. o. m. ännu längre och ger ett högt betyg åt samlingar av fakta
som varken äro vidare nya eller vidare lärorika, enbart därför att
doktoranden ägnat en rad år åt att samla dem och åt att därav göra en
akademisk avhandling på fyra- eller femhundra sidor. Om en
innehållslös avhandling är lång och frukten av mycket arbete, borde detta
tvärtom ge anledning till ett strängare omdöme än om den är kort, ty
utom sina övriga svagheter blir den då ett bevis för sin författares
oförmåga att skilja huvudsak och bisak, hans obekantskap med minsta
medlets lag. Så paradoxalt det må låta, skulle minskade anspråk på de
akademiska avhandlingarnas omfång följaktligen kunna innebära icke en
sänkning utan en höjning i de vetenskapliga anspråken på deras
innehåll.
Visserligen vore det för mycket sagt, att vetenskapen i vissa
hänseenden icke skulle förlora på att man, såsom nu ibland sker,
upphörde att betala flitigt underhuggararbete med lektorat.
Materialsam-landet måste utan all fråga göras -— men det bör ej göras av filosofie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
