Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1925 - Akademiska avhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 DAGENS FRÅGOR
doktorer. Också de humanistiska vetenskapsmännen måste lära sig
vad naturvetenskapsmännen i allmänhet redan lärt sig, nämligen
arbetsfördelningens oumbärlighet, om något av värde skall kunna uppnås. De
vetenskapliga resultaten skulle i många fall nås på ett billigare sätt,
om man anställde ett antal kvinnliga biträden (ined vanlig
flickskoleutbildning eller på sin höjd studentexamen) till malerialsamlandet,
det må heta arkivforskning, analekter ur litteraturen eller kollektioner
av djur eller växter. I den mån biträden ej stå att få, därför att man
saknar anslag, är det mycket beklagligt, men det kan ej motivera att
ersätta dem med lektorskandidater. Varken dessa själva eller skolan,
till vilken de bereda sig, kunna vara t j anta därmed; ger ej doktorsgraden
en ökad förmåga att brottas med själva de vetenskapliga problemen,
kan den aldrig försvaras som kompetensvillkor för lektorat.
Den positiva sidan av svaret på frågan om de akademiska
avhandlingarnas karaktär måste alltså bli, att de skola vara bidrag till lösning
av vetenskapliga problem, något som ej alltid synes vara medvetet för
de nuvarande avhandlingsförfattarna. Då detta problem dessutom måste
vara så pass avgränsat alt det kan medhinnas på jämförelsevis kort tid,
är det otvivelaktigt, att metoden ställer åtskilligt större anspråk på
professorernas förmåga att orientera sina mer begåvade elever än fallet
är med den nuvarande ordningen. Det blir då en huvuduppgift för
en professor att tänka ut i olika riktningar lämpliga avhandlingsämnen,
och della kräver i sin ordning av honom stor universalitet inom hans
vetenskap, jå, med »vetenskapernas sammanväxning» t. o. m, ofta inom
mer än en vetenskap. Men det är vad professorerna äro till för, och
det är ej omöjligt att de skulle få sin belöning genom att också deras
egen vetenskapliga produktion därigenom befruktades. Otvivelaktigt
pågår arbetet inom många vetenskaper just på detta sätt, men mycket
återstår att göra.
Häri ligger, att frågans lösning måste sökas hos professorerna och
att särskilda anordningar knappast förefalla behövliga. Det vore
visserligen ingen skada till, om man upphörde att normalt bygga
docentför-ordnandel på gradualavhandlingen och i slället gjorde det till regel att
docentur förutsatle eit vetenskapligt arbete utöver denna; frestelsen att
lägga ned för stort arbete på förstlingsverket skulle då minskas. Men å
andra sidan vore en uniformering här utan tvivel av ondo, ty del kunde
väl länkas, all den som från början varil besluten för en vetenskaplig
bana valt en uppgift som nalurligl vuxil till ett docentspecimen och ej
lämpligen kunde klyvas. Men vad man kunde göra vore all ej låla
docenluren så som nu uteslutande bli beroende av avhandlingsbetyget,
d. v. s. att en docentur, utöver etl högl betyg på den första eller andra
avhandlingen, skulle kräva uttrycklig förklaring av professorn i ämnet
om vederbörandes kompetens för akademisk lärarverksamhet.
Del finns emellerlid en viklig synpunkl som icke alls kornmil fråm
i den hillills förda diskussionen, men som sammanhänger med
universitetens och högskolornas berätligade önskningar om en vetenskaplig
nivå inom skolundervisningen. Det gäller del redan anlydda sambandet
mellan högskolorna och deras förutvarande elever. All heder ål hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
