Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1925 - Administrationen och partipolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 67
så gott som fullständigt departementalkommitténs tankegång samt
föreslog tillsättandet av s. k. generalsekreterare, vilka skulle övertaga
expeditionschefernas arbete med riksdagsärenden samt naturligtvis liksom
sina föregångare vara utbildade och skolade administrativa ämbetsmän.
I det riksdagens särskilda utskott, som behandlade propositionen, satt
även herr Schotte, men han fann ej där marken lämplig för sina planer
utan nöjde sig med några åtminstone till synes mycket oskyldiga
modifikationer i det kungl, förslaget: namnet generalsekreterare utbyttes mot
statssekreterare, en dispensmöjlighet från den administrativa
utbildningen betonades, och det påpekades att cle nya funktionärerna
övervägande skulle hava »politiska uppgifter». Att härmed dock ingalunda
avsågos några pricipiella förändringar underströk utskottet genom att
betona, att dispensrätten borde ifrågakomma egentligen för förvärvet
av speciell teknisk fackkunskap på dessa poster, och herr Schotte fann
sig i andra kammaren böra bestämt förklara, att utskottets förslag och
den kungl, propositionen reellt vore identiska. Det förelåg sålunda en
ganska intressant meningsskiljaktighet mellan dem, som förberett
ifrågavarande framställning, men till sist enades man fullständigt om en lös-’
ning på det kungl, förslagets grundval, och därmed borde tanken på
någon ny politisk institution varit uppgiven.
Utvecklingen har också sedermera — det skall ingalunda förnekas
— i det övervägande antalet fall sakligt inneburit just samma tillstånd
som förut, enbart med en »karaktärsförbättring» av expeditionscheferna
till statssekreterare och av de som t. f. expeditionschefer fungerande
kansliråden till ordinarie expeditionschefer. Särskilt må betonas, att
den avsikt att besätta statssekreterareposterna med politiskt
välbehagliga departementstjänstemän, som den omtalade artikeln i Svensk
Tidskrift 1917 med skäl ansåg kunna vara att befara, ännu icke veterligen
gjort sig förnimbar. Däremot har det i tre fall inträffat, att rena
utanför statsförvaltningen stående politiker förordnats som statssekreterare.
Och det har icke saknats pressantydningar, att dessa sistberörda exempel
kunna eller rent av böra bli vägvisande också för framtiden.
Man måste naturligtvis taga för givet, att de, som senast
kommenterat dessa, om uttrycket tillåtes, politiska statssekreterareförordnanden,
varit på villospår vid antagandet, att där förelegat något slags
personliga soulagemang för omöjligheten att placera vederbörande inom själva
ministären. Sannolikare synes vara en viss omsorg om statsrådets
framtida komplettering med formellt kompetenta konsulter.
Regeringsformens föreskrift, att minst två av de trenne konsultativa statsråden
tidigare måste ha beklätt civil beställning, har allid visat sig medföra
svårigheter vid rekryteringen för partier, som varit relativt nya vid
makten, och så kunde statssekreterareinstitutionen möjligen användas
som en genväg förbi detta villkor. Väl vore tanken förklarlig, men det
vore tvivelsutan rimligare att utan vidare upphäva nämnda inskränkande
grundlagsbud än att sålunda göra departementens souschefsposter till
politiska passageplatser. Ty den verkliga författningskännedom, som
hinner förvärvas genom något eller några års hastigt anordnad
departementsträning mitt under en parlamentariskt inriktad karriär, kan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
