Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kristiania—Oslo. Av Hjalmar Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett nytt namn. Som parallell i det förra hänseendet har man
pekat på den omdöpning varigenom det tyska Ofen år 1872
omdöptes till Buda — och vid namnet Buda-Pest ha vi nu
för längesedan vant oss. Inte kan det väl heller kallas långsökt,
då man hänvisar till att den 1905 nyvalde norske konungen
fick byta ut sitt dopnamn Carl mot det norska Håkon. Med
avseende åter på det senare av de nyss nämnda momentea
är det värt att beakta, hurusom professorerna Falk och
Hægstad i sin ovannämnda utredning antydde det olämpliga i att
namnen Fredriksstad och Kristiansand, som dock ävenledes
ha dansk prägel, utbyttes mot andra, detta just med den
motiveringen att här intet naturvuxet namn finns att sätta i stället.
Åtminstone mångenstädes inom reformlägret har man visat
sig förstå, att vissa vanskligheter av praktisk art skola möta,
men man tror att de rätt snart skola vara övervunna. Dessa
vanskligheter ha dock naturligtvis starkast framträtt i
motståndarnas argumentation och vi äro nu skyldiga att se på denna.
Må vara, säges det här, att det ur nutidssynpunkt sett var en
hänsynslöshet, då Kristian IV med våld flyttade staden och
satte ett nytt främmande namn därpå. Denne konung visade
sig dock verkligen förstå Norges intressen och främjade dem
i mycket. Dansktiden har för övrigt ej blott varit något att
skämmas för; vårt folks kraft grodde och växte också då på
djupet. För resten är det ovärdigt att »løpe fra» eller skära
bort en period inom sitt lands historia, även om den ej skulle
behaga oss. Driver man nu igenom ett namnbyte, är detta att
reparera en gammal försyndelse med en icke mindre ny av
samma slag. »Byen er sterk nok at bære sit navn.» Ty
Kristiania har, just under detta namn, en 300-årig historia; det har
utvecklat en säregen kultur och är varje »byens barn» så kärt,
att många av dessa skulle känna det som en förolämpning om
man berövade deras stad dess namn. »Til Christiania-navnet
er knyttet mindet om vaagnende nationalkjendsel, om mænd
som gjorde sit arbeide — — med hjertet varmt for Norges
gjenreisning. — — Jeg vilde skamme mig, den dag byen som lever
og har gjort sin indsats i landets liv skulde forsøkes fusket om
til at bli git ut for sin forgænger paa den anden side
Akerselven», säger Kristianiabarnet Sigrid Undset (vars slutord dock,
som vi sett, tåla modifikation). På somliga håll är man därför
säker på, att en omröstning bland stadsbefolkningen ännu i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
