Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kristiania—Oslo. Av Hjalmar Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
somras skulle ha givit majoritet mot namnändringen. Många
reformvänner inom bystyret anses ha känt detta på sig, och
därför vågade de inte gå med på förslaget om sådan omröstning.
Det förnekas dock icke av motståndarna, att namnbytet på
senaste tid vunnit flera anhängare även i huvudstaden; men man
säger att detta till en del beror på att kommunisterna tagit sig
an saken, ett parti som just ej annars visat nationella intressen-
I själva verket beror, säges det ytterligare, hänsynslösheten
mot huvudstadens ståndpunkt på en tydlig animositet mot
Kristiania ute i bygderna; och dock har det ej uppvisats, att
staden skulle ha svikit sina förpliktelser mot landet i dess helhet.
— Den nationalism är ytlig, heter det också, som lägger vikt vid
sådana yttre ting som namnfrågor. »Naar nationen er optat
med virkelige opgaver, lar den de uvirkelige og uproduktive
ligge. Bare naar man ikke sysler med virkelighet, arbeider man
med symboler.»
De praktiska svårigheterna vid ett namnbyte få heller ej
förbises, menar man. Man tänker då särskilt på alla firmor som
måste byta namn, och på den långa tid som kommer att gå
innan namnet Oslo inarbetats i affärsvärlden. Och om man
med fog antastat namnet Kristiania ur formell synpunkt, så är
dock även Oslo ganska egenartat och utan skönare klang.
Läsaren må nu själv med ledning av ovanstående bilda sig en
mening. När jag för egen del vägt skälen för och emot, har
resultatet blivit det, att jag med all sannolikhet, om jag vore
norrman och hade förmåga att bortse från obehöriga eller
underordnade eller lokala synpunkter, skulle rösta för
förändringen. Talet om att en sådan ståndpunkt nödvändigtvis
röjer en blott ytlig fosterländskhet, är förfelat. Med fullt lika
mycket fog har det sagts, att då ett folk vaknar såsom nation,
har det ett behov att låta sin egenart träda fram i all sin
gärning och i alla yttringar av sitt andliga liv. Var vårt svenska
1600-tals nationalkänsla, med Bureus, Stiernhielm och Rudbeck,
ytlig? Den sysslade dock ivrigt också med språket och med
dess rensning och rykt, och drev sådant mången gång in
absurdum. Och kan verkligen en fördomsfri bedömare påstå, att
yrkan på namnbyten under senaste tider varit den huvudsakliga
yttringen av den norska nationalismen? Tag en överblick över
vad som blott i vår generation rör sig inom litteratur, konst,
vetenskap — varvid man i detta sammanhang särskilt må beakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
