Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kristiania—Oslo. Av Hjalmar Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år, 1918, och detta efter förslag av Kristianiabispen själv.) »Den
historiske rettferdighet sker først fyldest den dag da det
ærverdige navn løftes op i sitt rettmessige høisæte, og Oslo atter blir
navnet på Norges hovedstad.» Redan 1911 hade från
högtstående målmannahåll det faktum påpekats som skäl för
förändringen, att Kristiania alltsedan gamla dagar har kvar Oslos
vapen och sigill, samt att det vid grundläggningen ärvde Oslos
stadsprivilegier.
Under de senaste åren ha uttalanden i frågan offentliggjorts
av en mängd både enskilda och korporationer. År 1918
inlämnades till regeringen en inlaga undertecknad av 29 kända
vetenskapsmän ur skilda läger, vari med en koncentrerad motivering
yrkades på namnbyte. Gent däremot bör nämnas resultatet av
den rundfrågning som före det sista stortingsbeslutet riktades till
medlemmar av Kristiania handelsstands förening. Av 1,564
svar voro 1,356 för Kristiania och blott 208 för Oslo, och av
dessa senare ville 57 uppskjuta namnbytet. Av en rad
intervjuer som Dagbladet företagit redan 1918, hade dock framgått
att även affärsmän i ledande ställning uttalat sig till förmån för
namnändringen. Också t. o. m. i huvudstadspressen har en
förskjutning skett; sålunda har Tidens Tegn gått över till
anhängarna av Oslo. Ett särkilt intresse tilldrager sig
ställningen inom Kristiania »bystyre» (stadsfullmäktige), som lagenligt
måst höras i saken. Fyra gånger har denna där varit före.
Till en början lades den emellertid till handlingarna; år 1919
röstade 52 emot och 29 för förändringen, men 1923 stodo 42
mot 42, så att saken kom att avgöras genom den mot
förändringen röstande ordförandens röst. En del uttolkare anse sig i
själva verket ha rätt att tala om majoritet för förändringen,
därför att bland de 42 ovilliga funnes tre, och detta högermän,
som personligen voro för Oslo, men ännu ej ansågo tiden inne
(enligt en annan uttydning bestämdes deras röstning av hänsyn
till deras väljares förmodade åsikt).
Inför stortinget bragtes frågan genom en motion av ett antal
stortingsmän. Den kommitté som så fick i uppdrag att
förbereda ärendet till sistlidna storting, bestod av nio medlemmar.
Av dessa enade sig sex om att föreslå namnbyte från och med
den l januari 1925. Bland dessa sex finnas även andra än
målmän. De övriga tre medlemmarna önskade att förslaget icke
nu skulle tas under behandling av (i första hand) odelstinget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
