Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några drag ur Finlands politiska liv under de senaste åren. Av Rafael Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 RAFAEL ERICH
demokratiska statskonsten må huru konsekvent som helst
räkna per capita och operera med proportionella system;
historiens Clio är mindre anlagd för att räkna än för att väga och
mäta och hon plägar icke låta sina viktigaste rådsslut föregås
av folkomröstningar.
De bästa elementen av Finlands folk stå i denna dag,
oberoende av parti, främmande för alla statskuppsplaner. Men lika
säkert äro de fast beslutna att icke, i namn av några
demokratiska eller andra vackert klingande principer, låta avhålla sig
från att verksamt inskrida till fäderneslandets räddning, om
brottsliga element än en gång hotade att störta landet i ofärd
och fördärv. Inför en sådan situation skulle de nog icke
uppfatta det såsom sin plikt att först genom folkomröstning utröna,
huruvida de befunno sig i majoritet eller ej. Det är denna
sanna skyddkårsanda, som alltjämt utgör såväl den lagliga
ordningens som den statliga självständighetens säkraste värn.
I dessa element ser kommunismen givetvis sin svurne fiende.
Det är endast fruktan för att misslyckas som avhåller Finlands
kommunister från att tillgripa de mest våldsamma medel för
att komma samhället till livs och etablera full gemenskap med
bolsjevismen i Ryssland. Vilka uppgifter som i följd härav
åligga statsmakten är utan vidare klart, uppgifter, som den
under de senaste åren tyvärr ingalunda alltid med tillräcklig
energi fullföljt.
Oaktat socialismen i Finland — och på samma sätt förhåller
det sig ju även annorstädes — under givna förhållanden räknar
med även andra än rent »parlamentariska» medel för
förverkligande av sina syften, kan den trots sina avskräckande
ante-cedentia och trots att den, icke minst för att sålunda med
kommunismen tävla om massornas gunst, ofta i de mest krassa
ordalag försvarat dem, vilka 1918 förrådde sitt land, åtminstone
f. n. icke betecknas såsom ett revolutionärt parti. Än mindre kan
det socialistiska partiet betecknas såsom ett i fråga om landets
självständighet likgiltigt parti, även om demagogiska strävanden,
missuppfattad internationalism och andra vanföreställningar ofta
låta allt annat än sympatiska drag framträda. På samma sätt
som mångt och mycket i Finlands politiska liv ännu är ofull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
