Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några drag ur Finlands politiska liv under de senaste åren. Av Rafael Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DRAG UR FINLANDS POLITISKA LIV 233
gånget och företer möjligheter i olika riktningar., så har icke
heller den finländska socialdemokratin efter kriget stabiliserat
sig på sådant sätt, att man om dess riktlinjer kunde fälla ett
slutgiltigt omdöme. Vissa tecken synas giva vid handen, att de
avgjort fosterländskt betonade elementen ingalunda komma att
sakna inflytande inom partiet. F. n. nödgas man emellertid
konstatera, att den parlamentariska socialdemokratin med stor
skicklighet och hänsynslöshet förstått att begagna sig av
partisplittringen på borgerligt håll och driva in kilar i den s. k. vita
fronten.
Den framgång socialdemokraterna haft i ifrågavarande
strävanden är i själva verket något ganska betänkligt. Huru högt
man än må skatta samhällsfreden och ett organiskt statsliv, så
har det under de gångna åren varit och är det än så länge av
stor betydelse, att demarkationslinjen mellan vitt och rött förblir
fullt klar. För ett motsatt förhållande saknas också nödiga
folkpsykologiska förutsättningar. Intet »borgerligt» parti kan, utan
att förneka sig självt och uppgiva alla anspråk på andras
aktning, förgäta frihetskampens och den vita folkresningens arv
och traditioner. Oaktat betänkliga tecken i sådan riktning
stundom kunnat skönjas, ha de verkligen vitala frågorna, särskilt
skyddskårernas upprätthållande, fortfarande förmått sammanföra
de annars på mångahanda sätt splittrade borgerliga grupperna.
Vad socialdemokraterna beträffar, kan deras hänsynslöst drivna
amnestipolitik visserligen förklaras, om än ingalunda i allo
försvaras. Likaså kan man väl förstå, att de misstag och
övergrepp, som under tvånget av övermäktiga förhållanden av de
vita begingos under kriget och särskilt efter upprorets kuvande,
givit vänstern mången välkommen anledning till beskyllningar
och utfall mot det vita Finland, dess politik och dess ledare.
Men huru »förståelsefullt» det ena eller andra partiet än må
ställa sig till allt detta, så blir det i varje fall alltför starkt, när
det röda upproret försvaras såsom berättigat och deltagarna däri
framställas nära nog såsom martyrer; att sådana åsikter
måhända framställas snarare i demagogiska syften än av
övertygelse, är knappast ägnat att göra saken mycket bättre. Den
djupa motsättning, som i detta avseende i grunden förefinnes
mellan »vitt» och »rött», har i förening med
socialdemokraternas taktik, som gått ut på att undvika direkt ansvar, samt
den skarpa motsatsen mellan bondeförbundet (»agrarerna») och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
