Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några drag ur Finlands politiska liv under de senaste åren. Av Rafael Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DRAG UR FINLANDS POLITISKA LIV 231
kamp aldrig kunnat i Finland på allvar upptagas och utan vars
direkta inskridande kampen icke kunnat, eller åtminstone icke
utan prisgivande av de allra största ekonomiska och
kulturvärden kunnat ändas med en seger för den vita hären. Och
om Finland då, 1918, kommit under ryskt och inhemskt
bol-sjevikvälde, är det nog säkert, att varken stormakterna eller
folkförbundet varit i stånd eller ens gjort något verkligt försök
att rädda det ur eländet; Europas kroniska hjälplöshet och
vanmakt inför de »ryska frågorna» torde i detta avseende knappast
lämna rum för något tvivel.
Det var under ofärdsåren ett bevingat ord, att Vår Herre under
tidernas lopp haft alltför mycket besvär med Finlands folk, för
att till sist kunna låta det gå under. Men om detta omdöme
med fullt skäl kan tillämpas även på den stora kritiska epoken
för något mer än fem år tillbaka, så må det väl även sägas, att
en mild försyn härvid icke tänkt enbart på Finlands folk,
eftersom Finlands seger i kampen mot det röda herradömet varit
av oskattbar betydelse även för andra nationer och stater. Man
föreställe sig blott, huru det såge ut i en måhända icke obetydlig
del av det »vita» Europa, om Finland icke mäktat med denna
stora uppgift. Och detta må även beaktas, då det gäller att
värdesätta betydelsen av att Finlands självständighet upprätthålles.
Ty bolsjevikfaran och den ryska faran äro nog icke identiska
i den mening, att ingen rysk fara vidare existerade för Europa,
så snart bolsjevismen möjligen blivit övervunnen.
Vad beträffar Finlands förmåga att hävda sin frihet och
statliga ordning, så bör man, såsom senare närmare skall utläggas,
vad nutid och framtid beträffar, icke draga förhastade
pessimistiska slutsatser av det ju i och för sig ytterst allvarliga faktum,
att under frihetskriget en så oproportionerligt stor del av
befolkningen gjorde gemensam sak med fienden och därmed satte
en outplånlig fläck på den finländska socialismen. Ännu mindre
kan man naturligtvis åberopa det sakförhållande, alt det i själva
verket endast varit en ringa bråkdel av folket, en kohort
självständighetsmän, som skapade de nödvändiga förutsättningarna
för självständigheten. På detta salt förhåller det sig väl strängt
taget alltid, då det gäller stora avgöranden i eit folks liv. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
