Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några drag ur Finlands politiska liv under de senaste åren. Av Rafael Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 RAFAEL ERICH
regeringars instabilitet och allt betänkligare karaktär tydligt
framträtt. För dem förefunnos förutsättningarna för ett definitivt
avbrytande av all samhörighet med Ryssland, först då det apokalyptiskt
vidunderliga röda spöket gjort sig till herre över detta rike och
stod i beråd att uppsluka Finland. Men utan tidigare
förberedelser för det stora avgörandet] hade ingen räddning då mera
varit möjlig; allt kulturliv vore i detta nu i Finland utslocknat
och landet hemfallet åt det röda barbariet, så framt icke den
verkliga självständighetspolitiken, som uppkom kort efter
krigsutbrottet, inom och utom landet skapat de nödvändiga
förutsättningarna för en lycklig vändning i Finlands öde.
Någon skildring av denna rörelse, som för en djupare
uppfattning endast skenbart kunde framstå såsom oförenlig med en
tidigare periods stränga laglighets- och passiva motståndspolitik,
kan i detta sammanhang icke komma i fråga. Här må blott
erinras om den utomordentligt stora betydelse särskilt
jägarrö-relsen ägde redan därigenom, att denna, såsom numera allmänt
erkännes, verksamt bidrog till att avhålla de maktägande i
Ryssland från att under världskriget införa rysk värnplikt i Finland
och därstädes uttaga rekryter. Medan det officiella Finland
inför det genom marsrevolutionen 1917 uppkomna läget stod
tämligen handfallet och oförmöget att utnyttja konjunkturerna,
medan massorna för en tid läto sig bländas av revolutionens
stora låter och påverkas av dess fraser, anlade
självständighetsmännen ett alldeles annat omdöme på ifrågavarande tilldragelser
och läto sig så mycket angelägnare vara att vidtaga alla
förberedelser för den stora uppgörelse, som enligt deras uppfattning
icke kunde utebli.
Det måste i sanning betecknas såsom en för Finlands folk
utomordentligt stor, man kunde i viss mån säga oförtjänt lycka,
att dess proklamerade självständighet kunde med relativt ringa
offer förverkligas, oaktat en så fruktansvärt stor del av detta
folk, när ödestirnman slog, stod beredd att förråda sitt land.
Sällan har väl ett folk eller rättare sagt den del därav, som
vågat taga landets öde i sin hand, räknat så lyckligt fel, som
självständighetsmännen i Finland, då de, alla i och för sig nog så
förnuftiga motargument till trots, efter att ha blivit övertygade om
det utsiktslösa i att söka effektiv hjälp på annat håll, satte sin
lit till Rysslands främste motståndare och beräknade, att segern
komme att tillfalla denna makt, utan vars vapen någon frihets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
