Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Historieskrivaren Jonas Hallenberg. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 NILS AHNLUND
äldre och nyare författningar med mera». Han vågade påstå,
att när han nu vädjade till regeringen om understöd, så vore
det icke, som i många andra fall skedde, »på blotta förslag utan
efter ådagalagd arbetsamhet och någorlunda erkänd skicklighet».
För sin ringa del ville han gärna bidraga till, att det i Sverige
trycktes även annat än »tidningar och ströpapper». Det är hans
tro, att objektiv historisk upplysning tjänar ett
samhällsbevarande syfte i en tid av jäsning och oro genom »att kvarhålla
tänkesätten vid en jämn medelväg och att leda
uppmärksamheten från inbillningens överdrivna möjligheter till verklighetens
sanna förlopp». Han fritager sig från misstanken att i sin
gärning som historiker ledas av andra motiv än ren nitälskan för
uppgiften; i annat fall skulle för visso ej hans verk blivit
»utarbetat med den sorgfällighet, som blivit erkänd även utrikes
för mer än vanlig vid historiska arbetens författande». Med
stolt självkänsla och i äkta Hallenbergska ord pekar han på
drivkraften i sitt arbete: »övertygelse om sakens vikt, vördnad
för sanningen och en av mig själv mig ålagd skyldighet att
densamma så bevisligen opartiskt framlägga, att icke minsta
tvekan därom kan äga rum.» Verkan av denna framställning
blev ej stor: endast ett obetydligt tillskott i hans årsarvode.
Viktigare var, att han nu i enlighet med sin egen begäran
befriades från skyldigheten att årligen uppvisa fortsättning på sitt
verk, ett ödesdigert medgivande, om också med hänsyn till de
yttre omständigheterna endast rätt och billigt. Väl hade han
förklarat sig skola »arbeta efter all förmåga», vilken utgång
saken än finge; dock är det förklarligt, att han rm greps av
missmod: man kunde icke rimligen fordra, att han för så ringa
ersättning skulle bringa ett så besvärligt arbete till slut. Dessa
ekonomiska besvikelser torde framför allt ha påverkat Hallenberg
därigenom, att de måste té sig som bevis på samtidens
kallsinnighet och likgiltighet för hans förehavanden. Men tydligtvis
ej blott detta. En notis av Gjörwell från sommaren 1795
upplyser, att Hallenberg, »rörd av onådiga hälsningar och okunniga
omdömen, har flere gånger velat kasta pennan». Redan detta
vittnesbörd i förening med ett samtidigt brev från Gjörwell med
maningen: »Var döv, skriv och tryck!» gör det omöjligt att
underkänna en tradition, som några få år efter Hallenbergs död
framträder i tryck. Johan Henrik Schröder, för vilken den
åldrige Hallenberg synes ha öppnat sitt hjärta, uppger i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
