Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Några ord om livrustkammarens och statens trofésamlings inbördes förhållande. Av T. J. Petrelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVRUSTKAMMAREN OCH STATENS TROFÉSAMLING 507
stod oreda även med hänsyn till frågan om vem som var resp.
samlingars rätte målsman. Ett par exempel må anföras.
1846 hade en dansk bössmakare Schmidt rengjort från rost en del
järnsaker i Antikvitetsmuseum och riksantikvarien B. E. Hildebrand
ansåg fördelaktigt om en sådan rengöring även komme de på Ulriksdal
förvarade rustningarna och vapnen till del. Rätta vägen hade ju
varit, att han vänt sig till krigskollegium, åt vilket vården av
samlingen genom 1823 års k. brev var uppdragen, men i stället vände han
sig till riksmarskalksämbetet, och detta, i stället för att remittera
målet till krigskollegium, infordrade yttrande av ståthållaren å
Ulriksdal om behovet av en sådan behandling, och anhöll sedan, att Kungl.
Maj:t måtte anbefalla krigskollegium att avsluta kontrakt med Schmidt
på de villkor, som denne avtalat med riksantikvarien. Framställningen
vann nådigt bifall d. 26 januari 1847.
Krigskollegium självt var för övrigt icke bättre orienterat ifråga
om betydelsen och den inbördes begränsningen av de samlingar det
var satt att övervaka. Utan regeringens tillstånd beslöt kollegium
d. 21 augusti 1840 av egen maktfullkomlighet, att de i Stockholms
utredningsförråd befintliga, gamla, från svenska regementen och kårer
inlämnade fanor och ståndar jämte dem, som varit uppsatta såsom
prydnad i krigskollegii sessionsrum, tillhopa ett antal av 232 stycken,
skulle överlämnas till Lrk, och att till denna även skulle lämnas
likartade äldre fanor och ståndar, som funnos i utredningsförråden i
Göteborg och Kristianstad. Kungl. maj:t iakttog formerna nogare.
Genom nådigt brev d. 26 sept. s. å. fick krigskollegium befallning att
på riksmarskalkens rekvisition och mot dennes kvitto låta utlämna
från Lrk och utredningsförrådet på Skeppsholmen »Rustningar samt
Trophéer bestående af Fanor, Trummor, Pukor och Attributer m. m.»
för att uppsättas i Riddarholmskyrkan. Över dem skulle ett
inventarium upprättas i 2 exemplar, av vilka det ena skulle »Krigs
Collegium tillställas och derstädes lika med Inventarium över Lif Rust
Kammaren förvaras och det andra under riksmarskalkens vård
förblifva».
Nödvändigheten av att skaffa en bättre lokal än vid Ulriksdal
insågs slutligen av höga vederbörande, och tankarna riktades på
möjligheten att bereda rum i den stora museibyggnad, som vid denna tid
planlades (Nationalmuseum). Men som byggandet av detta museum
skulle taga lång tid, hjälpte man sig tillsvidare fram genom den
prövade inhysningsmetoden, i det att åt Lrk 1850 anvisades 6 rum i
Arvfurstens palats, dit 1851 klädkammaren och 1853 en del av de
rustningar och vapen m. m., som varit uppställda i Riddarholmskyrkan,
överfördes. Vandringen fortsattes sedan 1857 till en i Brunkebergs
hotell hyrd våning om 14 rum och därifrån 1865 till Nationalmuseum.
När efter några år Nationalmuseum för sina växande samlingar
behövde ökat utrymme, blev lokalfrågan på nytt aktuell. Våren 1881
nedsattes en kommitté för att utreda denna och kommitténs yttrande
remitterades till Nationalmusei nämnd. Nämnden ansåg i sitt yttrande d. 9 dec.
1881, att riktigast och ändamålsenligast skulle hava varit, att Lrk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
