Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Några ord om livrustkammarens och statens trofésamlings inbördes förhållande. Av T. J. Petrelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506 T. J. PETRELLI
ordres rörande desamma hörsamma». Om någon sammanslagning
av troféerna med Lrk är således intet tal, tvärtom framhålles, att
desamma fortfarande skulle stå under krigskollegii lydnad. Genom
denna organisation erhöll livrustmästaren alltså en dubbelställning
såsom lydande under Rm.ämbitet med hänsyn till Lrk och under
krigskollegium med hänsyn till troféerna. Denna faktiska skillnad
mellan samlingarna framgick ytterligare av det till Rm.ämb:tet
utfärdade brevet, i vilket det heter, att Kungl. Maj:t lämnat sitt bifall
till ämbetets framställning »utom hwad öfwerskriften å Lif
Rust-kammare Effecternes och Tropheernas förwaringsrum beträffar,
hwaröfwer Wi wele Oss framdeles i Nåder utlåta». Den bestämdes först
den 24 maj 1805 och lydde: »Swenskar återgifven åt Edra söner de
efterdömen I här emottagen af Edra förfäder» och innehöll således
snarare en betoning av de från Strk än av de från Lrk komna
föremålen. Flyttningen vållade betydlig oreda. Den märktes först i fråga
om benämningarna. Det var ej blott allmänheten, som kallade
orangerihuset än arsenalen än Lrk, även i offentliga handlingar förekom
samma vacklande, och Kungl. Maj:t själv skrev omväxlande Arsenalen,
Lrk och Troféarsenalen. Småningom blev i offentliga handlingar
Lrk den brukliga benämningen, och språkets makt över tanken
underlät icke att visa sitt vanliga inflytande. Men något rättsligt
förhållande skapades därigenom icke.
På den beträdda vägen gick man vidare. Orangerihusets usla
beskaffenhet1 tvingade till en bortflyttning av samlingarna, och så
flyttades på riksmarskalksämbetets förslag trofésamlingen den 6 mars
1817 till Riddarholmskyrkan, dit efter hand även rustningar från Strk:s
och vapen från Lrk:s samlingar överfördes. Genom brev den 22
april 1823 sprängdes därefter de i orangerihuset kvarvarande
samlingarna i sär. En del föremål överflyttades till Klädkammaren,
andra till Antikvitetsmuseum å K. slottet och återstoden fördes ut
till det såsom kasern för norsk trupp tidvis använda Gonfidencehuset
på Ulriksdal, där lediga utrymmen funnos. Vid 1803 års flyttning
hade vården om trofésamlingen uppdragits åt överhovstallmästaren
och riksmarskalksämbetet, nu uppdrogs vården om Lrk till
krigskollegium, förmodligen därför att Ulriksdal användes såsom
invalidinrättning. Samtidigt indrogs livrustmästarens syssla och därefter
fanns ingen sakkunnig person för vapenvården. Krigskollegium fick
bäst det gitte se sig om efter någon person, som kunde vara villig
att för 100 rdr b:co om året åtaga sig ansvaret för samlingarna på
Ulriksdal, och vården blev därefter. Personalfrågan hade, kan man
på visst sätt säga, genomgått tre faser: skilda tjänstemän för vardera
samlingen, gemensam tjänsteman för båda, ingen för någondera.
Krigskollegium sökte på olika sätt bli det ovälkomna uppdraget kvitt men
tillsvidare förgäves.
Genom samlingarnas hopblandning och flyttning till olika håll upp-
1 l följd av den vattensjuka marken hade murarna satt sig olika och
buktade än inåt än utåt. För att hindra dem att störta omkull nödgades man åt
Hamngatan uppföra en s. k. contreport. Fukten i huset var svår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
