Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Några ord om livrustkammarens och statens trofésamlings inbördes förhållande. Av T. J. Petrelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 T. J. PETRELLI
förenats i gemensam byggnad och under gemensam förvaltning med
det nybildade Artillerimuseet — ett förslag i sådant syfte hade
inlämnats till K. Maj:t av Artillerimuseets skapare, generalfälttygmästaren
frih. K. V. Leijonhuvud — men som detta icke läte sig göra,
förordade nämnden Lrk:s överflyttande till kungl, slottets lediga nordöstra
flygel. Så skedde 1884. Då ifrågavarande lokaler i kungl, slottet efter
några år i sin ordning behövde disponeras för annat ändamål, träffades
1905 överenskommelse med Nordiska museet om deponerande av
samlingarna därstädes på en tid av 25 år, räknat från den l juli 1906.
En tilltalande plan för Livrustkammarens förläggning till ett för detta
ändamål ombyggdt Fredrikshov har sedan blivit uppgjord av
samlingens föreståndare friherre R. Cederström.
Redan den 7 augusti 1866 hade inseendet över Lrk överflyttats från
Krigskollegium (Arméförvaltningen) till det under Finansdepartementet
sorterande överintendentsämbetet, och efter det att Nationalmusei
konstavdelning 1868 erhållit en från nämnda ämbete skild förvaltning,
uppdrogs inseendet över Lrk med 1869 till intendenten vid
konstsamlingarna och därefter från och med 1881 till en särskild föreståndare
(K. brev d. 10 december 1880). Från 1868 sorterar samlingen under
Ecklesiastikdepartementet, till en början via Nationalmusei och senare
från 1906, via Nordiska Museets nämnd.
Vi hava härmed nått fram till den 3dje perioden, som kännetecknas
av strävan att åter bringa samlingarna i ordnade förhållanden.
Gränsmärket i tiden tordelämpligen kunna sättas vid 1881. Frågan gäller först LrÅ\
Under övergångsåren från 1850 gick under major A. Schutzercrantz,
överstelöjtnanten frih. G. Fleetwoods och deras efterföljares ledning
arbetet ut på att skaffa nödig vård åt föremålen, och nu
återupprättas, om än tillsvidare på extra stat, livrustmästaresysslan. Men
småningom klarnar uppfattningen, att lokalfrågan, huru angelägen den
än är, varken är den enda eller den viktigaste, utan att denna är
organisationsfrågan. Finnes en fast organisation med målmedveten
ledning ordna sig förhållandena förr eller senare. Med 1881 erhåller
Lrk egen kompetent chef. Samlingen fick vidare egen stat och
betjäning, låt vara ännu i liten skala. Dess förhållande till högre
myndighet bestämmes, i det att den sorterar under ecklesiastikdep:tet.
En redig grund är därmed lagd, på vilken institutionen kan uppbyggas
vidare med möjlighet till organisk utvidgning, om förhållandena så kräva.
Huru ställer sig då frågan om Strk:s historiska avdelning? Av dess
tre grupper hade den ena, vapnen och rustningarna, under samboendet
med Lrk och särskilt efter inflyttningen i Arvfurstens palats 1853
omärkligt glidit över i denna. Den andra gruppen, svenska fanor och
ståndar, hade dels följt rustningarna åt, dels utan bemyndigande
överlämnats av Krigskollegium åt Lrk. Den tredje gruppen, den väldiga
trofésamlingen, befann sig, tillsynes herrelös eller omtvistad i
Riddarholmskyrkan. Det är med denna samling vi nu skola sysselsätta oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
