Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens Frågor 27 febr. 1922 - Hyresstegringslagen — ännu en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 DAGENS FRÅGOR
äktenskap hava upplösts. Under normala förhållanden torde detta ofta
föranleda de efterlevande att lämna den gamla bostaden. Men det torde under
nuvarande förhållanden snarast höra till sällsyntheterna, att icke någon av
familjens överlevande medlemmar, även om dessa skingras, söker att få behålla
hyresrätten till den gamla lägenheten. Styrelsen håller före, att nu påvisade
högst betänkliga missförhållanden, vilka ej torde kunna motverkas med
tvångsåtgärder, komma att hastigt försvinna av sig själva, så snart en fri omflyttning
får äga rum, och att denna härigenom kommer att medföra en väsentlig
lättnad i bostadsbristen. Sannolikt kommer möjligheten att flytta att hälsas med
tillfredsställelse av dem, som nu nödgas förhyra bostäder, vilka ej svara mot
deras verkliga behov. Det göres ofta gällande, att vid en fri omflyttning
efterfrågan på lägenheter skulle helt och hållet inriktas på de minsta
lägenhetskategorierna. Visserligen är det sannolikt, att efterfrågan på mycket stora
lägenheter kommer att minskas, men såsom nyss anförda exempel utvisar, är det
sannolikt, att en betydande flyttningsström kommer att uppstå även i
riktning från mindre till närmast större lägenhetskategorier. Denna uppflyttning
torde komma att väsentligt neutralisera verkningarna av det nu allmänna
behovet av inskränkningar på alla områden. Det innebär i själva verket en
verklig inskränkning, att tvenne trerumslägenheter utbytas mot en enda
femrumslägenhet.
Det nu anförda är endast ett exempel på de många
missförhållanden, som den nuvarande oekonomiska och orimliga fördelningen av
bostadsbeståndet innebär liksom även på den anpassningsförmåga, som
i praktiken bostadsmarknaden visar sig besitta, när man låter
prisbildningen få vara den regulator den bör vara här liksom inom övriga
områden av näringslivet.
Men härtill kommer att hyresstegringslagen även förvärrar de i
och för sig synnerligen otillfredsställande bostadsförhållandena genom
att minska produktionen av nya bostäder. För närvarande äro
nämligen ej ens de orimliga arbetsförhållandena på detta område det
förnämsta hindret för bostadsbyggande, utan den osäkerhet som
präglar denna verksamhet i ännu högre grad än övriga delar av
näringslivet. Och denna förvärras givetvis i allra högsta grad av tillvaron
av två hyresnivåer, en för gamla och en för nybyggda hus, när
varje byggmästare säger sig, att ett sådant tillstånd ej kan fortsätta,
men på samma gång är fullkomligt ur stånd att beräkna var den
gemensamma, framtida nivån skall inställa sig. Att den måste komma
att sänkas under de nuvarande för nybyggda hus, när det gamla
bostadsbeståndet genom lagens borttagande blir bättre utnyttjat, är
uppenbart och tydligen något som gör risken att bygga hus ännu större
än annan verksamhet för närvarande. Följden blir en inskränkning
av bostadsbyggandet och högre hyror, än vad som behöft bli fallet,
om vi sluppit hyresstegringslagen.
Allt detta är tydligen numera alldeles klart för den »inre
opinionen», för att tala med Keynes; folk i allmänhet börjar också
misstänka, att det är något galet ur hyresgästernas synpunkt med
hyresstegringslagen. Men »allmänna opinionen» har tydligen ännu icke
hunnit fram hit.
De olika stadierna i opinionsbildningen avspeglas i
myndigheternas behandling av frågan. Den v. Sydowska ämbetsmannaregeringen
visste det rätta, men ansåg sig tydligen böra räkna med oplnio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
