Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens Frågor 27 febr. 1922 - Hyresstegringslagen — ännu en gång - Uniformalism och paragrafmakeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FR.iGOR 163
nen i de mera okunniga riksdagskretsarna. Den nöjde sig med att
genomföra en bestämmelse, enligt vilken hyresvärd fick rätt att efter
den l juli 1922 uppsäga hyresavtal till upphörande den l oktober 1923,
och ansåg sig tydligen härmed ha bundit Riksdagen vid denna
sluttermin för lagens giltighetstid.
Den nuvarande Kungl. Maj:t vet säkert också det rätta men är
ännu mera känslig för den »yttre allmänna opinionen» och har
genom statsministern låtit tillkännage sin avsikt att föreslå Riksdagen
att ytterligare förlänga lagens giltighetstid. Denna eftergift för
okunnigheten är måhända förståelig vid en »governement by opinion»,
men ytterst beklaglig på grund av den yttre opinionens tröghet.
Ty när denna med vanlig hetsighet till sist slår om, ha
förhållandena på bostadsmarknaden blivit ännu odrägligare och de
övergångssvårigheter, som alltid inställa sig, även om man går över till en
förnuftigare ordning, komma att bli besvärligare ju längre man
dröjer. Detta skulle särskilt bli fallet, om man ej bleve av med denna
segslitna produkt av kristidspsykosen, förrän den nuvarande
depressionen förbytts i sin motsats.
Ty det behöver givetvis ej vidare utvecklas, att ju mindre kraftig
den av hyresslegringslagen lössläppta efterfrågan på bostäder är,
desto smärtfriare sker övergången; och i depressionens botten är
denna efterfrågan av lättförklarliga, olika skäl mest försvagad. Det
skulle sålunda betytt mycket för ett bättre tillstånd på detta viktiga
område av vårt samhällsliv, om den »inre opinionen» utvecklats
litet raskare och om de inre kretsarna ansett sig kunna ta något
mindre hänsyn till den yttre opinionens tryck.
Det bästa tillfället att häva hyresstegringslagen hade varit i år,
det därnäst rätta 1923; vad framtiden sedan bär i sitt sköte är
mer än ovisst och kan säkert komma dem som nu bära ansvaret
att ångra, att de ej tagit konsekvenserna. Ty aura popularis är flyktig,
men gärningarna och ansvaret för dem bestå.
Färre lagar men goda! ropas det (jfr t. ex. denna
tidskrift 1920, sid. 72 ff.), men ropet
återstud-sar alltjämt mot författningssamlingarnas breda ryggar. Allt
under det att förvaltningens förenkling är dagens lösen, tillkrånglas
under riksdagskompromissernas utformning och lagskrivarnes strävan
att inruta tillvaron och täcka alla tänkbara hål de ymnigt flödande
kungl, kungörelsernas bestämmelser till hart när obegriplighet.
Man får en aning om det moderna samhällslivets komplicerade
natur, om man tar mod till sig och fördjupar sig i
dyrtidstilläggs-förordningarnas snårskog. Medan själva dyrtidstilläggen — alltjämt
för massor av statstjänstemän enda räddningen undan en beklaglig
sänkning av levnadsstandarden, för många kanske misär —
obarmhärtigt krympa, för den nyreglerade delen av förvaltningen brända i så
många ändar de ha, svälla i stället de tabeller, som kvartalsvis måste
utsändas till nödhjälp vid beloppens uträkning, till exempelsamlingar
i högre matematik. Hur skulle väl t. ex. utan deras bistånd den
Uniformalism oeh
paragrafmakeri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
