Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens Frågor 27 febr. 1922 - Hyresstegringslagen — ännu en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 161
är det endast vid dödsfall, som kösystemet vunnit någon användning
vid bostadsfördelningen. Men i stället har denna skett på så sätt,
att fördelningen i stort sett låsts fast vid vad som var läget år 1917,
när denna frukt av kristidspaniken först föll i våra sköten.
Eftersom tiden ej står lika stilla som understundom förståndet hos
människorna, har resultatet av denna fastlåsning av en
bostadsfördelning, grundad på helt andra förhållanden än de nuvarande, blivit
att bostadsbeståndet numera är fördelat på ett synnerligen
oekonomiskt sätt, d. v. s. hyresregleringen medför, så långt ifrån att skaffa
ökat utrymme åt bostadsbehovet, att detta tillfredsställes sämre vid
nuvarande tillgång på bostäder, än vad som skulle varit fallet, om
den ej existerade.
Socialstyrelsen har i sitt senaste utlåtande över hyresstegringslagen
den 9 januari i år med all rätt särskilt understrukit detta. Det
oupphörligen fortgående bildandet av nya familjeenheter, framhåller
Socialstyrelsen, växlingarna i deras sammansättning samt deras upplösning
åstadkomma — naturligtvis jämte ändringar i inkomstförhållanden, andra
utgiftsposter m. m. — att den enskildes behov av bostadsutrymme är
underkastat ständiga förskjutningar såväl uppåt som nedåt. När nu
lagen fastlåser bostadsfördelningen vid det gamla, har bl. a.
uppkommit å ena sidan den praktiskt taget fullständiga frånvaron av lediga
familjebostäder och å den andra ett allt mera framträdande överskott
av enstaka möblerade rum. Detta är just ett exempel på den
oekonomiska och för hyresgästerna i gemen alltså synnerligen ödesdigra
fördelningen av det knappa bostadsbeståndet, som hyresstegringslagen
medfört. Vid en fri omflyttning skulle en helt annan anpassning av
bostäderna och därmed bättre tillfredsställande av bostadsbehovet vid
givna ekonomiska möjligheter ägt rum.
Det är visserligen självfallet riktigt, heter det i det åberopade utlåtandet, att
enkelrummet såsom sådant ej lämpar sig såsom familjebostad och att
familjerna ej kunna godtyckligt uppdelas och sammansättas för att taga dylika
utrymmen i anspråk. Men det lärer å andra sidan ej råda något tvivel om att
dessa outnyttjade rum skulle tagas i anspråk på ett långt mera nyttigt och
rationellt sätt än nu är fallet, om omflyttningen vore fri. Den fria
anpassningsförmågan torde härvid komma till uttryck på snart sagt otaliga sätt, och
det kan lätt konstrueras en mängd olika exempel härpå. Styrelsen kan ej
underlåta att framlägga ett sådant, som synes fullt antagligt. En familj
bestående av endast man och hustru — barnen äro vuxna och hava bildat nya
familjer — innehar en lägenhet om ett rum och kök. Vid den enas frånfälle
skulle den efterlevande med sannolikhet önska flytta över till ett av barnens
familj. Denna skulle då behöva en lägenhet om ytterligare ett rum. En sådan
står emellertid ej att uppbringa. Den önskade sammanflyttningen kan ej äga
rum och följden blir, att dessa personer fortfara att taga i anspråk tvenne
smärre familjebostäder i stället för allenast en något större, och att måhända
ett möblerat enkelrum utbjudes till uthyrning, ofta utan framgång. Ett dylikt
exempel, som med lätthet torde kunna mångfaldigas, får enligt styrelsens
mening ej betraktas allenast såsom en lös konstruktion, utan torde motsvaras av
en.i verkligheten högst vanlig företeelse. Det antal familjer, som genom
dödsfall eller andra orsaker upplösts under en så pass lång tidsperiod som den,
under vilken hyresstegringslagstiftningen varit tillämplig, lärer ej vara så
obetydligt. Då man lärer kunna antaga, att ungefär 6,500 äktenskap upplösas i
genomsnitt per år, bör under lagens giltighetstid (1917—1923) ungefär 40,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
