Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den nya försvarsgrenen. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 CURT ROHTLIEB
med blott 15 procent skulle trygga en tillgång av 1,488,000 ton,
allt i jämna tusental; en besparing av vegetabiliska livsmedel
med allenast 7 å 8 procent vore då tillräcklig för att få tillgång
och efterfrågan att gå ihop.
Håller man sig till de senaste åren, synas möjligheterna för full
brödsädesförsörjning än mer hoppgivande. Sista årets
rekordskörd täcker, så vitt man nu kan se, ej mindre än 89 procent
av brödbehovet. Underskottet är uteslutande vete. Naturligen
kan man ej hoppas att utan målmedvetna åtgärder få en dylik
siffra konstant, men målet är tydligen ej ouppnåeligt. Vad
veteproduktionen angår, bör man taga i betraktande, att för ett
mjöl, som tillfredsställer nutida behov av förstklassig vara,
erfordras minst 30 procent inblandning av amerikanskt vete. Att
förtära det svenska vetet enbart är naturligen mycket väl
möjligt, men konsumenternas smak kan åtminstone i fredstid
härvidlag knappast undanskjutas — i krigstid däremot utan
svårare olägenhet. Målet blir alltså: full rågförsörjning och
veteförsörjning till inemot 70 % eller så.
Om man nu gör klart för sig att blockad numera är ett
legaliserat vapen, som de maktägande efter sitt intresse kunna
använda, samt att den utan jämförelse ömtåligaste punkten för vår
del är brödsädestillgången, blir den viktigaste försvarsfrågan
säkerställande av brödsädesproduktionen.
Omsorgen härom föranledde England att uppmuntra sin
bröd-sädesproduktion genom ett system av statsgaranterade
miiiimi-pris, som i modifierad form bibehöllos och utvecklades även
efter kriget. Och när prisfallet å spannmål tvang regeringen
där till besparingar, skedde slopandet av minimiprisen i
förlitande på en flotta, som kunde trotsa varje blockad. Att flottan
där befanns vara ett säkrare palliativ än minimipriser, kan för
oss endast innebära en maning att granska de utvägar, som stå
oss till buds. För ett litet land måste dessa tydligen vara av
fredlig natur. Tanken att möta sjömakterna med vapen på
öppna världshavet kan knappt på allvar diskuteras.
Det traditionella medlet för uppmuntran av inhemsk
produktion är som bekant skyddstullar. Här skall ej tullfrågan
närmare avhandlas. För frågans sista fas kan den intresserade
hänvisas till Tull- och traktatkommitténs utredningar angående
det svenska jordbrukets produktion samt saluöverskott av
spannmål. Redan det växande motståndet mot tullar påkallar, obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
