- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 /
89

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den nya försvarsgrenen. Av Curt Rohtlieb

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN NVA FÖRSVARSGRENEN 89

roende av argumentens hållbarhet å ömse sidor, nödvändigtvis
ett försök att se efter, om ej andra utvägar stå till buds. l
stort sett äro två linjer tänkbara: antingen att förbilliga
produktionsmedlen eller att fördyra produkten.

Den förra kan förefalla mest tilltalande och har kommit till
användning, låt vara i begränsad omfattning, både hos oss och
i andra länder, särskilt Tyskland- De praktiska svårigheterna
ha dock därvid framträtt allt tydligare, och dessas hävande
förutsätter i varje fall rätt omfattande förarbeten, bl. a. av
statistisk art. Man måste nämligen, för att ej experimentera på
måfå, känna den för olika trakter genomsnittliga mängden och
arten av de viktigaste produktionsmedlen samt dessas pris, som
ock måste vara någorlunda konstant. Om dessa villkor äro
uppfyllda, kan sannolikt ett förbilligande av produktionsmedlen
i stort erbjuda de större fördelarna.

Beträffande åter produktens fördyrande underförstås vanligen,
att priset måste sättas lika för hela produktmängden, både den
del, vars produktionskostnad kan gäldas av det lägre, och den
del, som erfordrar stimulans av ett högre pris. Hela
skydds-tullstankeii är ju byggd på denna förutsättning.

Det statsgaranterade minimipriset likaså, i regel. Vid
tullskydd betalar konsumenten hela det högre priset, och staten
får eventuellt en extra inkomst, i den mån nämligen skyddet
ej är fullt effektivt utan tillåter import i någon mån.
Minimi-pris förutsätter däremot en statsutgift till säljaren. Staten kan
antingen till visst pris upphandla all spannmål, som erbjuds
— en omständlig och riskabel affär — eller lämna odlaren ett
lämpligt tillskott för produkten. Men detta tillskott behöver
icke utgå för hela varumängden. Man kan tvärtom tänka sig
ett tillskott eller premium, som beräknas allenast för en
vetemängd, överstigande den i orten normala. När under krigsåren
nyodlingar uppmuntrades, under det att odlingen av samma
ägares övriga mark ej understöddes, innebar detta en
differentiering, som i grunden var likartad. Man höll sig därvid till
den bestämda odlingsarealen och belönade överskottet. Att hålla
sig till den bestående odlingsintensiteten och belöna överskottet
är blott en utvidgning av samma princip, låt vara av
mångdubbelt större räckvidd. Den statsutgift, varmed man
uppmuntrar odling av jord, som annars ej skulle löna sig, kan
kompletteras för att uppnå ett intensivare stadium av odling. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free