Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den nya försvarsgrenen. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större möjlighet att reda sig genom ändrad fördelning och
sparsamhet med tillgängliga råämnen eller surrogat. Man har
åtminstone någon respit, innan förknappningen blir kännbar i
det dagliga livet. Detta gäller väl ej alldeles utan undantag, ty
vissa ämnen (smörjoljor t. ex.) äro som bekant oumbärliga för det
industriella livet i dess helhet (»nyckelindustrier»). Men frågan
om lagring av dylika ämnen eller anskaffande av surrogat har
ej visat sig olöslig. Svårare är det med livsmedlen, särskilt
brödsäden, som är nödvändig för det minst elastiska av alla behov.
En avknappning härutinnan är omedelbart kännbar för en
var och i högre grad än i fråga om andra varor. Det nya
försvar, som blockadhotet nödvändiggör, måste därför främst
inrikta sig på brödsäden. Mätaren på brödbehovets elasticitet är
det fria marknadspriset, som vid minskad tillgång kan springa
upp till nästan vilken höjd som helst. En erfarenhet från
såväl äldsta som senaste tider är, att inknappning av det
tillgängliga förrådet med en viss kvotdel driver priset uppåt med långt
större kvotdel, när det gäller de viktigaste livsmedlen. Blir vid
missväxt eller avspärrning skörden hälften av normalskörd,
mångdubblas priset, så länge det felande ej kan ersättas på
något sätt. Ett flertal födoämnen produceras emellertid inom
landet i något så när tillräcklig myckenhet. Importöverskottet
är störst i fråga om brödsäden. Däri ligger orsaken att
tillgången på detta livsmedel måste säkerställas, även med långt större
uppoffringar än för varor i allmänhet.
Den årliga förbrukningen av vete- och rågmjöl i riket
uppgår i genomsnitt till ungefär 800,000 ton[1], varav ungefär 560,000
ton produceras inom landet. Kan sistnämnda mängd ökas med
25 procent, är en inhemsk produktion av 700,000 ton tryggad.
Någon minskning av konsumtionen finge man väl då
underkasta sig, men så länge den ej blir större än 100,000 ton av
800,000 ton, d. v. s. 12,5 procent, reder man sig gott.
Erfarenheterna från krigsåren visa, att minskningen flerstädes drevs
vida längre utan allvarlig olägenhet.
Räknar man brödsäd och potatis jämte den havre och det
korn, som brukar åtgå för mänsklig konsumtion, såsom en
kategori, får man en inhemsk produktion av 1,294,000 ton samt en
konsumtion av 1,580,000 ton. En stegring av produktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
