Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Ludvig Nordström: Öbackabor - Harry Blomberg: Tiden och en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 LITTERATUR
förnyad popularitet i vårt land; det utgör ett dåligt framtidsvarsel
för expressionister, totalister och övriga de sista dagarnas heliga inom
vår litteratur.
Möjligen är det på grund av detta förhållande som Ludvig
Nordström i år förskonat oss från någon ny volym i sin storslaget
planerade comédie humaine och i stället av tidigare på skilda håll
publicerat strögods plockat ihop ett band noveller, betitlat Ö
backa-fa or. Det bästa i boken är en del norrländska småstads- och
folklivsskildringar, vilka erinra om den tid, då författaren ännu icke
svingat sig upp till spetsen av den totalistiska livssynens
förklaringsberg utan höll sig på jorden, nöjd med att skriva förträffliga
noveller utan vare sig statistiska tabellbilagor eller världshistoriska
perspektiv. Det enda oangenäma med dessa småberättelser är
författarens förkärlek för användning av dialektord så besynnerliga att
de måste expliceras genom tillhörande noter. Lika kärt som det
för varje rätt lärdomens vän och idkare är att möta noter och
anmärkningar i vetenskapliga arbeten, vilka som bekant ofta därav få
sitt förnämsta värde, lika obehagligt är det att vid läsningen av en
novell ständigt vara nödsakad att anlita ordförklaringarna i
marginalen. Bandets övriga innehåll, en lång och ledsam berättelse med
titeln Anselmus jämte några smärre kåserier, är alltför obetydligt för
att fästa sig i minnet.
Det berättas att den förste redaktören för Revue des deux niondes
Francois Buloz vid ett tillfälle, då Taine erbjöd honom en artikel
om de teologiska bevisen för Guds existens, med ett förbindligt
avböjande leende svarade: Mon cher ami, cette question manque
d’actualité. Skulle någon intresserad filosof i våra dagar komma
med ett liknande erbjudande, komme svaret med all säkerhet att gå
i motsatt riktning, ty det ser nästan ut som om just detta problem
hade mera aktualitet än något annat åtminstone för den yngsta
författargenerationen. Hos Sven Lidman, Ivan Oljelund, Ragnar Jändel,
för att taga några exempel, är frågan om ställningstagandet till de
religiösa problemen den djupaste och mest avgörande. Även en
annan författare av ungefär samma årsklass, Harry Blomberg, förut
känd som begåvad, om också ojämn lyriker, har med sitt första
prosaverk, romanen Tiden och en människa, glidit in i samma
strömfåra. Bokens huvudproblem är motsättningen mellan yttre och
inre liv, eller närmare bestämt mellan författarexistensens praktiska
sida och det som utgör eller i varje fall borde utgöra dess bakgrund,
den ideella personlighetsutvecklingen. Skildringen, vilken alltigenom
bär det självupplevdas prägel, har goda, här och var till och med
gripande enskildheter men lider av att vara dels för långt utdragen,
dels för illa skriven. Vad som verkar mest tilltalande i boken är
författarens oförtydbara strävan efter äkthet. Man förstår att han
vämjes vid all den billiga frasvisdom, i vilken han under sin
verksamhet i den partitrogna revolutionspressen spunnits in. Om hans
bok icke vittnar om någon helt vunnen befrielse, så ger den dock
bevis på att han med verkligt allvar strävar efter att nå fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
