Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Diplomater. En episod från en älgjakt i Norrland. Av B. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
laget. Jag och en till kunde göra en motsvarande sväng åt
andra sidan med valpen, så fick man se, om han hade näsa i
skogen — också.
*
Det är alltså borta vid sockengränsen i ljusningen nästa
morgon. Stjärnorna ha bleknat, men bergen stå ännu svarta mot
den ljusa himlen i öster. Valpen drar efter skogsfågeln, som
dröjer kvar på morgonbetet ute på kalhygget, en tjäder går
bullrande upp i en myrkant, eljes är allt stilla. Min kamrat pekar
på några märken i mossan, en älg har gått över här, förklarar
han, den har varit driven eller skrämd och sprungit. Vi visa
valpen på trampen, nyfiket drar han in den okända, eggande
lukten och söker följa spåret. Men osäkert går det, och om
vi ej tappa, är det mindre hundens än skyttens förtjänst.
Själv är jag ej så upptagen av spårandet, blicken glider ut över
höstskogen, fångad av det växande ljusets spel bland mörka
barrträd och gulnade björkar. Ett par karlar med en hund i
band bli synliga i brändans kant, de komma efter samma spår,
som vi följa.
»Vi äro inte ensamma i skogen.»
Min kamrat såg hastigt, litet oroligt tillbaka. »De ha ej mera
rätt än vi att vara här», sade han lugnad, och vi ägnade oss
helt åt spåret, därmed markerande vår förstahandsrätt. De andras
hund var emellertid gammal och van, de kommo raskare framåt
och hunno snart upp oss. »Godmorgon», hälsade de —
»Godmorgon», hälsade vi tillbaka, som om vi först nu sågo dem:
»Jaså, det är flera skyttar ute.»
Nykomlingarna voro kända älgjägare från grannsocknen,
bönder liksom mina jaktkamrater och liksom de föga böjda för att
resignera inför det faktum, att storskogen genom
verklighetsfrämmande kammarlagstiftning och ekonomiska nödvändigheter
hart när gått bygdens folk ur händerna. Lika litet var det att
vänta, att de utan vidare skulle avstå från spåret. Vid sådana
möten i skog och mark blir spänningen stark, och det är icke
alltid så lätt att finna en utväg eller bevara lugnet vid
förhandlingarna. Av de främmande var den ene en äldre man. Det
var tydligen på honom det framför allt ankom att reda upp
den kitsliga frågan om vem som skulle få fortsätta jakten, och
det var han, som nu tog ledningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0497.html
