Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Det tyska vårfälttåget 1918. Av Gustaf Reuterswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt förfogande, fram mot den hotade punkten och påtog sig
utan tvekan ansvaret för hela den engelska frontdelen söder om
Somme. En fortsättning av den tyska operationen i denna
riktning måste sålunda börja med en kraftmätning med de samlade
franska reservarméerna. Redan den 30 mars befunno sig 35
franska infanteri- och 6 kavallerifördelningar på eller i närheten
av detta slagfält, och antalet ökades ytterligare under de första
aprildagarna. Då nu tyskarna, vilka i sin rygg hade det
förstörda området, för förbindelsen med sin bas endast disponerade
över ett fåtal användbara vägar, där trafiken för övrigt
oupphörligt stördes av flyganfall, voro försöken att fortsätta dömda
att misslyckas. Inledningssegern hade sålunda trots sina
väldiga dimensioner ej fört till någon operation; hela företaget hade
misslyckandet så att säga i blodet, sedan den första sunda
strategiska tanken övergivits. I kapplöpningen mellan den franska
generalstabens transportanordningar och de tyska anfallstrupperna
borde nämligen i detta fall matematiskt de förstnämnda vinna, så
snart som ingen obeslutsamhet hos ledningen försenade dem i starten.
Men de bästa tyska anfallsfördelningarna hade förblött i striden,
och vad värre var, primören av den segervilja, som man under
vintern sökt ingjuta i hären, hade fått förflyktiga i ett
halvgånget företag.
Ett faktum är, att »det stora slaget i Frankrike», såsom
striderna den 21 mars—5 april sammanfattande benämnas, blev
tyskarnas enda försök till avgörande i stor stil, d. v. s. till
verklig genombrytning i och för fortsatta fria operationer. Samtliga
de följande stora offensivslagen åsyftade endast begränsade mål.
Anfallet i Flandern (den 9 april) utfördes av relativt svaga, till
stor del från närliggande fronter sammanrafsade styrkor och
torde endast ha avsett att med minsta möjliga tidsutdräkt draga
all möjlig fördel av det gynnsamma läge, som uppstått här
genom de engelska reservernas förflyttning ned mot Somme.
De tre därpå följande anfallen mot den franska fronten (27 maj,
9 juni, 15 juli) voro rena avledningsoperationer med ändamål
att draga bort de allierades reserver från den engelska fronten,
där man avsåg att insätta nästa huvudanfall. Spända och
kritiska lägen skapade anfallen för motståndaren, men den stora
chansen kom aldrig, icke ens då efter det oväntat gynnsamma
inledningsslaget den 27 maj de tyska trupperna nästan utan
motstånd marscherade till Marne. Anfallsapparatens montering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
