Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Det tyska vårfälttåget 1918. Av Gustaf Reuterswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krävde emellertid tid, mellanrummen mellan anfallen blevo allt
längre, och under tiden rann den frist bort, som stod till
tyskarnas förfogande för att vinna ett avgörande — den förkortades
för övrigt avsevärt genom de extraordinära åtgärder, vartill den
amerikanska krigsledningen, under trycket av den spända
situationen i Europa, lät förmå sig — och dessutom sjönk, på grund
av den skenbara planlösheten i bataljerandet, truppens
förtroende till ledningen för varje slag, som utkämpades, utan att
krigets slut syntes närmare. Spanska sjukans härjningar lade
sten på börda. Härens anfallsduglighet blev allt mindre, och
efter de allierades lyckade motanfall den 18 juli övergick
initiativet i operativt hänseende definitivt till dem. Det tyska
offensivfälttåget var slut, de allierades tog sin början, och redan den
22 augusti kunde Foch ge ut en order, som suspenderade
tidigare meddelade bestämmelser angående metodisk försiktighet
vid offensiva företag. Fiendens sjunkande moraliska kraft och
därav minskade stridsvärde gjorde hädanefter även de djärvaste
anfallskonceptioner berättigade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>