Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1921 - Staten och den enskilda skogsvården - Skolreformerna och den klassiska bildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 67
hövding Husbergs förslag, i det även skogsvårdsstyrelsernas
kommitterade söka förena återväxtlagstiftning och ungskogsskydd. Men därtill
lägga de förbud mot avverkning, som berövar fastigheterna nödig
husbehovsskog. Och ej nog därmed. Med en formulering, som redan på
grund av sin tänjbarhet säkerligen blir omstridd, kräva de slutligen
förbud mot all avverkning, som »strider mot grunderna för god
skogsvård».
Det är säkerligen mer än ovisst, om de lagstiftande skola vilja
lägga så stora befogenheter, som påkallats, i skogsvårdsstyrelsernas
händer. Men vare sig gränserna för deras ingripanden dragas mer
eller mindre snäft, vänta dem högst betydande uppgifter i Iramtidens
skogsvård. Det är att hoppas, att de skola veta fylla dem både med
fasthet och moderation. Blott genom dessa egenskaper och ej minst
den sista kan ett statsingripande bli ett stöd åt den näringslivets
självuppfostran, utan vilken det endast blir ett slag i luften.
Den tid är numera inne, då man av
följderna kan se och bedöma innebörden
av den betydande ändring, för att ej rent ut säga försämring, inom
det svenska bildningsväsendet, som den senaste skolreformens
nedsättning av de klassiska skolstudierna innebär. Ingen som under
de senaste åren vistats vid något av de svenska universiteten, kan
ha undgått att märka, huru vida spritt och djupt missnöjet med de
nuvarande »studentkunskaperna» är. Och detta missnöje hyses utom
av ursprungliga motståndare även av många om vilka med skäl kan
sägas, att de nu häpna inför den revolution de framkallat. Livliga
klagomål höjas ock av ett flertal studenter av yngre generationer,
som i verkligheten själva pröva på alla de svårigheter, som de
nuvarande kunskapernas bristande säkerhet och omfattning vålla vid de
akademiska studierna. Ej minst från dem, som grundligast och
framgångsrikast taga sitt arbete, hör man därvid ofta skarp kritik
av skolplanen. Dessa studenternas klagomål ha också sin givna
motsvarighet i akademiska lärares nedslående erfarenhet av
svårigheter, som vid undervisningen yppa sig på grund av de studerandes
bristande bildning. Det är alltså ingen nestorisk klagan över en gången
härlighet det gäller, utan ett lätt påvisbart missförhållande, vilkets
grund i minskade studier ligger i öppen dag likaväl som följderna.
Märkligt belyses detta av svar, som från akademiska lärare i Lund
ingått på följande utsända frågor:
1) Anser Ni, att latinundervisningen vid våra läroverk kan ytterligare
inskränkas?
2) Anser Ni, att åtminstone elementära kunskaper i latin böra ingå i all
gymnasiebildning?
3) Anser Ni, att det vore önskvärt, att vid sidan av de vanliga
gymnasierna ett antal läroverk med förstärkt undervisning i de klassiska språken
inrättades?
Efter ett föredrag av professor E. Lehmann den l mars 1920
beslöt filologiska föreningen i Lund att utsända frågor, som efter att
ha formulerats på ovan anförda sätt, tillställdes professorer och
Skolreformerna oeh den
klassiska bildningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
