Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Socialism och bolsjevism. Av Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 GÖSTA BAGGE
hur de syndikalistiska teoretikerna kommit till samma slut,
är emellertid en annan historia. Lika kraftigt som
revisio-nisterna inom den gamla socialdemokratien ha de framhållit,
hur fullkomligt Marx och Engels misstagit sig ifråga om de
ekonomiska faktorer, som skulle leda utvecklingen
naturnödvändigt och vår bön förutan fram till den sociala revolutionen,
det privatkapitalistiska produktionssättets och därmed
klass-samhällets tillintetgörelse. Men i motsats till
socialdemokratien kvarhålla de det marxistiska tänkesättet ifråga om
omöjligheten att inom den nuvarande staten, som enligt Marx
endast kan utgöra ett verktyg för den härskande klassen och
dess intressen, med den politiska maktens hjälp åstadkomma
några verkliga resultat efter socialistiska linjer, sålänge den
ekonomiska grundvalen är privatkapitalistisk. De ha icke
haft några svårigheter att uppvisa den humbug, som alltid
måste utgöra ett konstitutivt drag hos demokratien, och
förkasta det parlamentariska arbetets sken för klasskampens
verklighet. De vilja ej slå sig till rö med att avvakta en
ekonomisk utveckling efter Marx’s recept, som aldrig kan
komma, då Marx missförstått kapitalismens väsen, och vilja
i stället genom en intensifierad klasskamp framdriva nya
ekonomiska faktorer, som kunna föra den samhälleliga
utvecklingen fram till det mål, som Marx och Engels
eftertraktade och hoppades på som en frukt av sina felaktiga
förutsättningar. Organen för den ekonomiska och sociala
omvälvningen liksom för det kommande, nya samhället sågo
de i de ur klasskampen själv framvuxna fackföreningarna,
som så småninom skulle överta produktionen och ledningen
av samtliga samhälleliga funktioner, sedan det gamla
produktionssättet och med detta dess nuvarande överbyggnad,
staten, störtats. Denna skulle sålunda avlösas av något slags
federalistisk kommunism uppbyggd på fackorganisationerna.
Den ryska socialismen har redan tidigt i likhet med sina
romanska meningsfränder, åtminstone för Rysslands del,
förkastat den marxistiska utvecklingsoptimismen. Att vänta på
att Ryssland skulle genomlöpa de ortodoxa kapitalistiska
utvecklingsstadierna enligt Marx, innan någon förändring i
riktning mot de fanatiskt omfattade samhällsidealen finge äga
rum, var onekligen något tröstlöst. Och så sökte man som
sagt redan från början inom den ryska socialismen att bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
