Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Socialism och bolsjevism. Av Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALISM OCH BOLSJEVISM 237
genom en hänvisning till den nationella ryska kommunismen
i miren uppkonstruera ett undantag för Ryssland från det
marxistiska schemat. Att den parlamentariska
socialdemokratiens vägar måste käunas skäligen främmande i tsarens
och musjikernas Ryssland var ej heller att undra på. Redan
13 år före oktoberrevolutionen 1917 genomdrev Lenin som
chef för majoriteten (»bolsjeviki») inom det ryska socialistiska
partiet ett uttalande för omedelbar kamp för införandet av
proletariatets revolutionära diktatur och fullständig social
omvälvning.
När sålunda den ryska socialismens majoritetsparti med
oktoberrevolutionen kom till makten, var det helt naturligt,
att man icke nöjde sig med att avvakta, att Ryssland skulle
genomgå de föreskrivna stadierna av den kapitalistiska
utveckling, som Marx och Engels från sina förutsättningar
ansett ofrånkomlig, utan i stället direkt kastade sig in i Marx’s
sista genomgångsstadium, proklamerade proletariatets
diktatur, revolutionär terror och det omedelbara genomförandet
av socialismens samhälle. Detta har av socialdemokratien
betraktats såsom bolsjevismens alldeles speciella dårskap; det
förefaller emellertid knappast vara större dårskap än att
föregiva sig bygga sin politik på en föråldrad och stelnad ideologi
med bevisligen falska förutsättningar. Den socialism man nu
söker genomföra i Ryssland är fullt lika mycket äkta barn
av den gamla som den politik, vilken föres av
socialdemokratien. I båda fallen bygges på ruinerna av Marx’s och
Engels system. Men den ryska socialismen har sitt stora
intresse just därför att den söker att i praktiken omsätta den
»livgivande myt», som utgjort ett mäktigt medel till framgång
för de politiska organisationer, som nu komma till makten,
och vilken i och för sig utgör ett ganska gott exempel på
idéernas förmåga att skapa politiska och ekonomiska
realiteter. Att man givetvis ej får förbise, att varken ögonblicket
eller de lokale forhold voro särdeles gynnsamma vid denna
första realisering av socialismens ideal, är utan vidare
uppenbart. Den kan vara lärorik nog ändå.
Det program, varmed bolsjevikerna framträdde, var sålunda
som redan sagts alls ingen nyhet; och den morbus asiaticiis,
som nu hotar världen med utgångspunkt från den gamla
traditionella pesthärden, har i själva verket en synnerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
