Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - »I sanningens ljus» - Reinhardts gästspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 589
liknar en för mindre lofliga syften afsedd blindlykta.
Folkbildningsarbetets stolta valspråk har hittills varit: endast det bästa duger för
folket. Herr Höglunds bravad vittnar om en åskådning, som
närmast får karakteriseras så: det finnes intet så uselt, att det inte går
i folk.
Stockholms teaterintresserade publikum har under den
sistförflutna månaden haft att glädja sig åt ett
evene-ment, som förmodligen aldrig skulle ha inträffat, orn icke
världskriget medfört en genomgripande förändring äfven i de internationella
konstförhållandena, nämligen ett gästspel af Max Reinhardt och hans
från Deutsches Theater i Berlin berömda ensemble. Från allmänhetens
sida har detta mötts med ett utomordentligt intresse, och operans
salong har hvarje afton varit fylld till sista plats. Presskritiken
däremot har förhållit sig tämligen reserverad, och omdömena ha gått
i sär på ett sätt, som ger den utomstående rik anledning att
eftertänka det gamla ordet De gustibus non est disputandum. Några ord
om Reinhardt och hans verksamhet torde sålunda med hänsyn till
ämnets aktualitet icke sakna sitt berättigande. Den speciellt
intresserade kan hänvisas till ett nyligen utkommet arbete af Heinz Herald
(Max Reinhardt, ein Versuch uber das Wesen der modemen
Regi e, Berlin 1915, 236 sid.), hvilket ger en ganska god föreställning
om Reinhardts betydelse för den moderna teaterns utveckling.
Hvilken ställning man än personligen må intaga till de nydaningar
och reformer, som äro knutna vid Max Reinhardts namn, så vore det
lönlöst att söka förneka hans dominerande ställning i vår tids
scenkonst. Han har, så skulle man måhända bäst kunna precisera hans
insats, lagt in ett fullständigt nytt innehåll i begreppet regi. I stället
för att i likhet med äldre tiders regissörer fatta sin uppgift som i
det väsentliga fallande inom detaljarbetets område, har han djärft
gripit sig an med att efter sin uppfattning utgestalta hela det drama
han haft att skänka sceniskt lif; framställningens ton och stämning,
scenbildernas utformning, dekorationer, belysning och allt dylikt har
han sökt skänka en genomgående och enhetlig prägel, ytterst
bestämd af hans personliga uppfattning af dramats sceniska
möjligheter. På sin teater vill han vara envåldshärskare i allt hvad som
gäller det konstnärliga, och han kräfver af sina skådespelare, att de
underordna sig den vilja, som bestämmer helhetsbildens utformning.
I hans tidigare verksamhet är det naturalistiska draget öfvervägande,
och det är ett ur denna synpunkt intressant faktum, att han vann
sin första stora framgång med Maksim G«»rkis pinsamma och
ohyggliga drama Natthärbärget. Men så småningom, särskildt sedan han
på hösten år 1905 lämnat sin första scen, Kleines Theater vid Unter
den Linden, och efter Paul Lindau öfvertagit Deutsches Theater,
vidgas hans konstnärliga synpunkter, och han öfvergår allt mer och
mer till att framföra verk ur den klassiska dramatiken. I främsta
rummet rikiar han sin uppmärksamhet på Shakespeare. För honom
gällde det att finna en Shakespearestil, som dels tillfredsställde åskå-
41. Svensk Tidskrift 1915.
Reinhardts
gästspel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
