Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Dagens frågor
- Kulturkampens historia i katolsk belysning
- Politiska framtidsperspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
protestanter och katoliker synas vara benägna för att så vidt möjligt
underlåta att väcka de gamla tvisteämnena till lif. Men i de
entusiastiska recensioner, som från katolskt håll ägnats Kisslings arbete, klingar
igenom en ton, som låter ana, att man i Rom ingenting lärt och
ingenting glömt. »Das katholische Volk», heter det om arbetet i den
bekanta jesuittidskriften Stimmen aus Maria-Laach, »wird nach seiner
Lesung gewiss von neuem in der Liebe zu unser heiligen Mutter, der
Kirche, und im Vertrauen auf seine geistlichen Hirten bestärkt
werden.» Man kan i detta förhållande finna ännu ett exempel på
sanningen af den sats som Hjärne uppställt i det monumentala förordet
till sitt arbete Stat och Kyrka: att nämligen en fullständig
uppgörelse mellan dessa båda makter är otänkbar, för så vidt de hvar
för sig bevara sitt eget väsen och sin särskilda lifskraft.
Politiska framtidsperspektiv.
Det förefaller ibland, som om vi svenskar hade
en alldeles särskild böjelse att anamma sådana
utländska ideal och system, som redan hunnit öfvergifvas af de
mera tänkande i de länder där de varit härskande; våra s. k.
föregångsmän ha en outrotlig svaghet att bjuda på sanningar, som —
för att tala med Ibsen — »er at sammenligne med fjorgammel
spegemad; de er ligesom harske, ulne, grønsaltede skinker». Men det
är icke många fall där detta varit så slående som i afseende på
parlamentarismen. Vill man se, hur »parlamentens moder» bedömes i
sitt eget hemland, och det icke af en misstänkt högkyrklig konservativ
som t. ex. lord Hugh Cecil utan af en bland den moderna
socialismens djärfvaste intelligenser, då kan man gå till H. G. Wells’ nyutgifna
essaysamling An Englishman looks ät the World.
Det torde vara svårt att i något land uppleta en tänkare eller
skrifvare, hvars intelligens mera oaflåtligt kretsar kring problemet om
det nuvarande samhällets framtid än fallet är med H. G. Wells. Nästan
alla hans oräkneliga romaner handla direkt eller indirekt därom, och
dessutom har han upprepade gånger kastat romanformen för att mera
oförbehållsamt kunna tala i första person. Utvecklingen af hans
tänkande är mycket lärorik. Rent naturvetenskapligt utbildad, fängslades
han till en början af de omedelbara yttre framtidsmöjligheter nutidens
stora upptäckter inneburo, och de flesta väntade att se en ny Jules
Verne utveckla sig. Men snart drogs Wells’ hufvudsakliga intresse
från själfva de yttre naturvetenskapliga resultaten till deras återverkan
på samhällsutvecklingen, och därmed hade han funnit sin uppgift.
Det är icke troligt att någon före honom bjudit mänskligheten så
många »framtidsstater»; och det bästa med dem är, att de äro
hvarandra så olika sinsemellan. När man, som i den nu föreliggande
essaysamlingen, får i en och samma bok uttalanden med några års
mellanrum, möter man alldeles oförenliga ståndpunkter; men om det
är sant som Bacon säger, att man skall läsa »not to contradict, nor
to believe, but to weigh and consider», så är den olyckan måttlig.
Till Wells går man ej för att få ett färdigt och oföränderligt
slutresultat utan tvärtom för att lära af en intelligens, som aldrig drar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0329.html
