Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Kulturkampens historia i katolsk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 DAGENS FRÅGOR
att använda ett uttryck från 1500-talets religiösa fejdperiod —
Gudsförrädare och själamördare. Bismarcks eminenta förmåga som
politisk debattör afpressar Rissling många indignerade betraktelser.
Karakteristiskt framträder detta i referatet af riksdagsdiskussionen
om förhållandena i Elsass-Lothringen den 16 maj 1873, då
Windt-horst beklagade sig öfver den enligt hans mening omotiverade
stränghet som riksregeringen visade vid handhafvande! af det
eröfrade landets angelägenheter. Bismarck svarade med att särdeles
oförbehållsamt uttala sin mening om den från katolskt håll i Elsass
bedrifna statsfientliga agitationen och uppläste under riksdagens stora
munterhet ett brottstycke ur en diplomatisk rapport angående
katolikernas splittringspolitik på Irland, hvars ordalag utan någon
nämnvärd förändring kunde tillämpas på Elsass. Detta fyndiga och
verkningsfulla sätt att vederlägga sina motståndare föranleder Rissling till
följande utbrott af moralisk indignation: »Es war nicht zu
quali-fizieren, wie ein so hochgestellter Mann mit solchen dialektischen und
oratorischen Runststiicken vor der Vertretung des deutschen Volkes
zu operieren wagen konnte, statt Beweise und Tatsachen vorzutragen».
R. går till och med så långt, att han ägnar uteslutande erkännande
ord åt den katolska fraktionens dåvarande hufvudorgan, tidningen
Germania, hvilken af sitt hat mot Bismarck lät förleda sig att
efter Rullmanns attentat i Rissingen dels beteckna handlingen som på
sätt och vis förklarlig, dels också framkasta en antydan om att hela
saken var en af Bismarck själf tillställd komedi, afsedd att öka hans
popularitet.
Den allmänna uppfattning af förhållandet mellan stat och kyrka
som ligger bakom Risslings arbete är den strängt
romerskt-hierar-kiska. Han citerar med fullt instämmande ett yttrande af Hermann
von Mallinckrodt, där denne betecknar ett eftergifvande från kyrkans sida
gent emot staten som ett kyrkans själfmord: »darauf känn eine Rirche,
die älter ist als irgend ein bestehender Staat der Welt, sich nicht
einlassen, ohne sich selbst und ihre Existenzberechtigung prinzipiell
zu vernichten». Äfvenledes ställer han sig solidarisk med den
romerska åskådningen i fråga om de kyrkliga ämbetenas tillsättning;
ärkebiskopen af Gnesen-Posen grefve Ledochowski var enligt hans
mening i sin fulla rätt, då han besvarade det från statens sida
framkastade hotet om afsättning med att förklara sig icke erkänna någon
annan myndighet än den helige faderns i angelägenheter rörande
kyrkliga befattningars besättande. Man kan ställa hela kulturkampens inre
förutsättningar i blixtbelysning genom att sammanställa detta faktum
med den karakteristik af statens väsen, som finnes hos den mest
preussiske af senare tiders tyska historici, Heinrich von Treitschke:
»Das Wesen des Staats besteht darin, dass er keine höhere Gewalt
uber sich dulden känn». Det var som synes icke blott tvenne
motsatta politiska program utan två världsåskådningar och statsbegrepp,
som i kulturkampen bröto sig mot hvarandra.
Allt sedan striderna om Borromeus-encyklikan lade sig, har det i
Tyskland rådt ett relativt lugn på det konfessionella området. Både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
