Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utrikespolitik öfversikt. Balkansituationen efter fredssluten — Ulsterfrågan — Frankrike och Tyskland. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fart framåt», d. v. s. under nästa session mot öfverhusvetot låta
upphöja home-rule-billen till lag och sedan tillämpa den med
alla till buds stående medel. Ett försök att med vapenmakt
tvinga Ulsters unionister till lydnad för den nya lagen skulle
emellertid bli signalen till inbördeskrig på Irland. Rörande
ansvaret för en sådan nationalolycka, om den skulle inträffa,
tvistas det nu väldeligen på de politiska mötena och i pressen.
Times har redan ansett sig kunna försäkra, att home-rule-billen
i sin nuvarande form — sedan ansvarige ministrar medgifvit,
att Ulsters farhågor, om än måttlöst öfverdrifna, dock äro
förklarliga och ej helt oberättigade — icke har den ringaste utsikt
att genomdrifvas, utan redan är »en död bokstaf». Å andra
sidan kan ingen regering med bibehållen auktoritet vika för
öppet lagtrots, och rent praktiskt sedt skulle — säges det med
anspråk på sakkunskap — det välmående och finansiellt
bärkraftiga Ulsters uteslutande från det nya själfstyrda Irland
alldeles »slå botten ur tunnan» på det nu föreliggande
home-rule-förslagets redan förut något skröpliga finansplan. Till det
invecklade sakläget hör äfven, att man på många håll inom det
engelska unionistlägret är föga entusiastisk för idelig
kamppolitik i den irländska frågan och att vidgad själfstyrelse i någon
form — den tekniska termen heter devolution — erkännes ligga
i luften ej blott för Irland utan äfven för andra delar af det
Förenade Konungariket, detta särskildt med hänsyn till den
slarfviga behandling det af allehanda ärenden nedtyngda
riksparlamentet ofta består betydande praktiska lokalfrågor.
Ofvan antydda synpunkter torde visa, huru inveckladt det
föreliggande problemet i själfva verket är och huru omöjligt
det är att affärda det hela enbart med en enkel och lättfattlig
formel, vare sig om regeringens rätt och plikt att under alla
omständigheter skaffa respekt för gällande lag eller om
regeringens skyldighet att inhämta ett otvetydigt folkmandat, innan
den företager en revolutionär omhvälfning af grundlagarna för
rikets sammanhållning. Att under stridens hetta några bland
den engelska konservatismens ledande män understundom
uppträdt nära nog som uppviglare till inbördes krig och t. o. m.
gjort antydningar om militärens eventuella tvekan att lyda order,
måste i alla händelser anses som högst betänkliga tidstecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
