Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utrikespolitik öfversikt. Balkansituationen efter fredssluten — Ulsterfrågan — Frankrike och Tyskland. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I denna sammanträngda och ofullständiga öfversikt kan till
sist den famösa Zabern-affären och dess efterverkningar inåt
ock utåt ej helt förbigås.
»Beklaglig men ej världsskakande» kallade rikskanslern
Bethmann-Hollweg i tyska riksdagen den lilla episod, som var
första upphofvet till hela rabaldret — en dumdryg ung löjtnants
utlåtelser under instruktionstimmarna dels om rätta sättet att
behandla elsassiska »wackes», dels om de känslor en soldat i
Elsass borde hysa för tjänsten i franska främlingslegionen.
Den omständigheten, att löjtnantens obetänksamma ord genom
några elsassiska rekryters och en fältväbels försorg funno väg
till lokalpressen, tände emellertid som eld i krut. Elsassarne
som »provinsnation» funno sig djupt förolämpade. Fransmännen
kände sig öfvertygade om att Frankrikes ärorika fana ogeneradt
smädades i tyska kaserner inför sönerna till dem, som 1870
kämpat under trikoloren. Dessutom gaf den hetlefrade
»gammaltyske» regementschefens rent lagstridiga ingripande vid några
relativt oskyldiga gatuuppträden helt plötsligt åt den redan
halft afvecklade episoden mycket omfattande konstitutionell
räckvidd. Detta blef ej minst fallet, när »affären» interpellationsvis
framdrogs i tyska riksdagen och preussiske krigsministern von
Falkenhayn där uttalade sig på ett sätt, som osökt motiverade
den frågan, om Elsass-Lothringen, kanske också andra delar
af riket, lydde under »tu herrskap», de civila myndigheternas
i lag reglerade och en därbredvid ibland plötsligt framträdande
diktatorisk militärmakt. Till råga på olyckan uttalade sig vid
samma tillfälle rikskanslern i kärnfrågan otydligt och grumligt,
så att man — efter allt att döma med orätt — tämligen
allmänt misstänkte honom för att ha prisgifvit den borgerliga
rätten åt de militära krafven, bakom hvilka man, troligen äfven
utan tillräckligt fog, tyckte sig skymta kejsaren som okritisk
beskyddare. En med öfverväldigande majoritet af riksdagen
antagen resolution om ogillande af rikskanslerns förklaringar
inkastade i den offentliga diskussionen tvistefrågan om hvad
riksdagens missnöjesyttringar betyda för Tysklands regering.
På sina håll tyckes man rent af ha hyst öfverspända
förhoppningar att här finna en inkörsport för parlamentarismen till
det tyska statslifvet, där den hittills hållits utanför. »Potz
Donner, haben wir alles das gethan?» skulle med skäl den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
