Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utrikespolitik öfversikt. Balkansituationen efter fredssluten — Ulsterfrågan — Frankrike och Tyskland. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörelsen, praktiskt taget, fått anslutning af dessa trakters hela
vuxna protestantiska befolkning. Dess senare utvecklingsfaser
torde vara kända: häftiga folkmötestal, enrollering af en
frivillig armé under befäl af en pensionerad generallöjtnant,
tillsättande af en hemlig »provisorisk regering» med uppdrag att
vid behof träda i funktion samt åtminstone villkorlig
anslutning från hela rikets officiella unionistiska partiledning,
representerad bl. a. af sådana män som Bonar Law, Austen
Chamberlain, gamle Joseph Chamberlain och markisen af Lansdowne.
Att hela denna rörelse, trots sina något ansträngda teatraliska
former, ingalunda är bluff, utan i ogynnsamt fall lätt nog kan
bli blodigt allvar, det har intygats äfven från motståndarhåll
exempelvis af en sådan kännare utaf folkkaraktären i Ulster
som irländaren Bernard Shaw. Det har också i höst framhållits
i den märkliga artikel i Times, hvari ministären Asquiths forne,
för några år sedan afgångne, lordkansler, lord Loreburn, med
hänvisning till ett inbördeskrigs fasor tillrådde Ulsterfrågans
lösning på kompromissens väg genom en konferens mellan de
olika parlamentspartiernas ledande män.
Någon konferens vill eller vågar emellertid regeringen ej
sammankalla, och den kan därvid som afskräckande exempel
hänvisa till det negativa resultatet af konferensen om
öfverhusets vetorätt. På ett politiskt möte i Ladybank i oktober
afgaf emellertid Asquith å regeringens vägnar en sväfvande
förklaring om att den var beredd att taga kompromissförslag under
öfvervägande, för den händelse dessa dock ej stredo mot
home-rule-billens grundprincip — ett parlament i Dublin och en inför
detta närmast ansvarig irländsk ministär — samt om i
uppgörelsen inga hinder lades för Ulstergrefskapens framtida
fullständiga anslutning till hela det öfriga Irland. Med detta
regeringsuttalande som underlag har alltsedan dess en synnerligen liflig
offentlig diskussion pågått i tal och skrift, utan att man dock
från de motsatta ståndpunkterna kommit hvarandra nämnvärdt
närmare. Hvarken Asquith eller Bonar Law vill göra början
genom att framlägga ett positivt medlingsförslag, utan de
inskränka sig till att utlofva fördomsfri pröfning af dylika
förslag från motparten. Under tiden påyrkar nationalisthöfdingen
Redmond — som med Asquith stått och står i »fruktbärande
samverkan» i den irländska frågan — att regeringen, om
unionisterna ej kapitulera i hufvudfrågan, skall kommendera »full
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
