Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Västerås riksdag 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke utan vidare kan godtagas, lämnade den därför principiellt åsido
samt sökte genom stringent tolkning af de primära källorna (d. v. s.
riksdagens i kungliga framsättningar, de olika ståndens svar samt
besluten föreliggande urkunder) vinna en pålitlig bild af hvad vid
Västeråsriksdagen hade förekommit.
Det resultat angående förloppet, till hvilket Hjärne kom, kan bäst
angifvas med hans egna ord:
»Han (Gustaf I) vann seger öfver hela linjen, men icke efter gråtmilda och
rörande uppträden, i hvilka de lägre folkklassernas kärlek till hans person och
deras hänförelse för den nya tron tvungo den förstockade adeln att deltaga.
Tvärtom segrade han genom det väpnade, med honom förbundna och
intresserade ridderskapets nästan hotande hållning, som skrämde den motsträfviga
allmogen, genom sin egen statskloka beräkning och hänsynslösa kraft, hvaremot
hans vedersakare icke hade tillräckligt starka vare sig personligheter eller
maktmedel att uppställa.»
Otvifvelaktigt var detta ett genombrott, hvars grundsats om de
primära källornas hemul gentemot en mer eller mindre utbroderad,
kanske afsiktligt förvanskad tradition allmänneligen godtagits. Men
den knappa essayistiska form, hvari Hjärne framlagt sin undersökning,
hindrade honom att utförligt diskutera de olika detaljspörsmålen.
Dessutom kunde nog ifrågasättas, huruvida hans egen tolkning af
urkunderna i allo var definitiv, samt äfven om motsatsen mellan urkunderna
och Peder S wårt verkligen är så djupgående.
Docenten Sven Tunberg har upptagit dessa synpunkter i sin
kritiska undersökning Västerås riksdag 1527 (Uppsala universitets
årsskrift 1913). Det är i denna talangfullt förda undersökning intet
ögonblick fråga om återfall i en äldre kompilationsmetod, som för att få
ett alla i någon mån tillfredsställande resultat öfverskylde motsatser
och kompromissade mellan differenta meningar. I metod följer förf.
sålunda Hjärne, men hans granskning ger i enskildheter ganska afvikande
resultat. Hjärne har framställt maktläget vid riksdagen så, att sedan
konungen genom sin tronafsägelse ställt ständerna inför en afgörande
kris, hafva stånden i fullt medvetande om Gustafs oumbärlighet sökt
genom successiva anbud återkalla honom, hvarvid han afslog
köpstadsmännens och därpå böndernas bud såsom alldeles för låga samt
slog till, först när hans trogna anhängare bland frälset genomdrifvit
de af honom önskade villkoren. Tunberg påpekar, att någon säker
datering af ståndens svar icke föreligger, samt att för öfrigt någon
inre skillnad dem emellan, markerande olika politiska ståndpunkter,
svårligen låter sig uppvisa; deras differenser inskränka sig till
sådant, som berott af de särskilda ståndens samhällsposition; ett
successivt öfverbjudande kan han sålunda icke utläsa ur urkunderna.
Samtidigt härmed underkastar han texten hos Peder Swart en
noggrannare pröfning, hvilken gifver till resultat, att man som regel läst den
gamla krönikan väl lättvindigt. Sedd i sitt fulla sammanhang ger
Peder Swarts berättelse icke äran för Västeråsbeslutet uteslutande åt
de båda lägre stånden utan betonar, att inom det ledande ståndet, det
världsliga frälset, rådde en skarp meningsmotsättning, hvarvid konungens
anhängare segrade öfver motståndarna kring Ture Jönsson; detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
