Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Dagens frågor
- Västerås riksdag 1527
- Skvaller och regeringsnervositet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återigen blef afgörande för riksdagens utgång. — I det väsentliga
förefalla dessa resultat riktiga, och särskildt är den ingående tolkningen
af Peder Swart värdefull. Frågas kan blott, om icke meniga frälsets
insats i själfva verket skymtar än mera markerad i krönikan, än förf.
betonat; det beror hufvudsakligen på, hvad man skall våga inlägga
i de sväfvande termerna »mene man, allmogen» o. dyl.
Till denna undersökning af förloppet har förf. lagt en ingående
textkritisk diskussion af själfva beslutsurkunderna. Han finner
naturligtvis det egentliga riksdagsbeslutet i recessen men bringar därjämte
ganska god klarhet öfver ordinantians omtvistade karaktär. En
jämförelse af föreliggande texter klargör, att ordinantian tvifvelsutan
ursprungligen varit affattad på latin. Sammanställningen med öfriga
riksdagsurkunder åter gifver vid handen, att Västerås ordinantia bör
betraktas som en på recessens grundval af konungen genom hans
förordningsmyndighet utfärdad stadga för kyrkans närmaste ordnande.
Skvaller och regeringsnervositet.
Stadd på pilgrimsfärd genom Sverige kom vår
frejdade resenär d:r Sven Hedin i början af
september d. å. till Falun, där han kvällen den 9
helt tillfälligt blef gäst i K. Dalregementets officersmäss. Den
intressanta färden hade gifvit ökad styrka åt doktorns eldiga
hembygdskänsla, och när han varmt välkomnats af regementets öfverste,
svarade han med ett stort anförande, hvari han med den honom
karaktäristiska oförbehållsamheten ordade om både ett och annat,
som låg honom på lefvern. Tillfället var onekligen frestande, ty det
var knappt mer än en vecka efter krigsministerns stora Linköpingstal,
som älskvärdt upplyst den i spänning väntande nationen — att herr
statsrådet tagit det kinkiga spörsmålet »spetskula eller torpedkula» i
allra allvarsammaste öfvervägande. Man torde minnas, att den
oratoriska prestationen blef litet för mycket t. o. m. för särdeles väl
disciplinerade medlemmar af regeringspartiet.
Ungefär en månad senare talade d:r Hedin till dalafolket i Stora
Skedevi kyrka. Under meningsbytet om, huruvida politik i kyrkan
var lämplig eller ej, erinrade sig en Falutidning berättelsen om den
där mässaftonen och gaf en hemsk skildring af de våldsamma utfall
mot regering, regeringsparti och oliktänkande inom- och utomlands, som
vid tillfället skulle ha förekommit. Med anledning af dessa sväfvande
historier fann sig herr statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet föranlåten att i en af hans expeditionschef kontrasignerad
skrifvelse »på nådigste befallning» begära vederbörande
arméfördelningschefs berättelse om omständigheterna vid d:r Hedins besök i
Dalregementets officersmäss. Denna skrifvelse, som publicerades i
hufvudstadstidningarna den 23 oktober, fick två dagar senare en märklig
kommentar, då en presskommuniké meddelade, att
»kronprinsen-regenten icke haft någon vetskap om skrifvelsens aflåtande». Statsrådet
Bergström skyndade sig också genast att å sin sida upplysa, att
det här varit fråga om sådana »nödiga upplysningars inhämtande»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0523.html
