Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Tysk chauvinism och fransk - Västerås riksdag 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tysklands sida. Helt annat är förhållandet i Tyskland. Om också
de strömningar, hvilka i det föregående i korthet karaktäriserats, utan
tvifvel utöfva ett vidtgående inflytande inom ganska breda folklager, så
är det likväl alldeles säkert, att den tyska regeringen åtminstone under
kejsar Wilhelms och Bethmann-Hollwegs fasta och målmedvetna regim
under inga omständigheter skulle låta sig förleda af deras ofta föga
välbetänkta utlåtelser till någon öfver klokhetens gränser gående
aktion. Den stora skillnaden mellan den franska chauvinismen och
dess tyska motsvarighet kan sålunda preciseras därhän, att den senare
knappast under några förhållanden kan tänkas komma att utöfva
mera genomgripande inverkan på den tyska utrikespolitikens
hållning, under det att däremot de stämningar som under senare år
kommit att dominera den franska allmänuppfaltningen vid ett kritiskt
tillfälle lätteligen skulle kunna komma att spela samma roll som
den sårade franska själfkänslan i juli 1870. Revanchebegäret kommer
alltid att lefva kvar i det franska folkets hjärta; äfven om aldrig så
starka skäl talade till förmån för en anslutning till eller åtminstone
en fredlig uppgörelse med grannen österut, så skulle det dock vara
omöjligt för en fransk regering att ens tänka på att gent emot en
chauvinistiskt upphetsad allmän opinion föra försonlighetens talan.
På goda grunder kunde också rent af Georg Brandes förra året yttra,
att Frankrike numera »i Virkeligheden er besluttet paa Krigen og fuldt
af Haab til Krigen.» Det är därför som en opartisk bedömare knappast
kan undgå att gifva Kölnische Zeitung rätt, då den pekar på Frankrike
som den farligaste fredsstöraren i Europa. Ingen annan makt är så
benägen för att låta sin politik bestämmas af irrationella faktorer som
Frankrike, ingen annan makt är ett mera värnlöst byte för de plötsliga
skiftningarna i folkmeningen. Den tyska krigsentusiasmen förefaller
sansad och klokt öfverlagd vid sidan af hvad som presteras af den
franska hetspressen, och från det allmänna lugnets synpunkt har man
anledning att hålla ögonen uppe mera för hvad som säges väster än
för hvad som säges öster om Vogeserna. Men den allmänna opinionen
i Tyskland är utan tvifvel så pass bearbetad, att man så godt som inom
alla samhällsklasser gjort sig förtrogen med tanken på ett kommande
krig. Däri ligger den tyska chauvinismens förnämsta betydelse: den
har fört in föreställningen om det stora europeiska krigets
oundviklighet och snara utbrott i det allmänna medvetandet; däremot torde
den som sagdt knappast ha uppnått en position sådan att den kan
tänkas utöfva något direkt inflytande på den faktiska tyska politiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
