Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - »Det unga England»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 75
1903) — medan liberaler, medelklassradikaler och
medelklasskonservativa, och bland dem icke minst den »store» Gladstone,
representerade en för våra begrepp hopplöst efterblifven åskådning.
Den bok som närmast föranledt dessa antydningar är den
nyutkomna andra delen af Disraelis lefnadsteckning — första delen
omnämndes i Svensk Tidskrifts första häfte (1911, sid. 74) ~ The Life
of Benjamin Disraeli, Earl of Beaconsfield, af W. F. Monypenny
(London, Murray, 1912, 420 sid., 12 sh.) Denna andra del omfattar
blott nio år, 1837—1846; och den redan så länge fördröjda
biografien har därmed åtminstone tills vidare afbrutits, i det att dess
författare tyvärr bortryckts af döden nästan omedelbart efter bokens
offentliggörande.
Den enda trösten är, att den nu utgifna delen sannolikt äfven då
arbetet en gång är afslutadt skall komma att visa sig som den
intressantaste af dem alla. Ty med full rätt säger mr Monypenny i
förordet, att delen omfattar den period i Disraelis lif, då dennes
geni stod på sin höjdpunkt; och man skulle kunna tillägga: det är
för sina insatser under denna tid, som han framför allt skall komma
att minnas. Detta är lika egendomligt som lärorikt. Disraeli var
vid denna tid med all sin bländande genialitet en allmänt — och
visserligen icke utan skäl — misstänkt konservativ frilans, med få
och osäkra vänner samt utan egentligt politiskt inflytande i vanlig
mening. Man skulle tycka, att han borde ha betydt ojämförligt
mera längre fram, då han blef ledare för ett stort politiskt parti och
till sist med en väldig majoritet bakom sig såsom allsmäktig
premierminister under sex år ledde Englands öden. Men det blef icke så;
Disraelis belackare ha till stor del rätt, då de framhålla hur litet
han uträttade under de tider, då han, Utvärtes sedt, var vid makten.
Och detta är icke en tillfällighet. En eljest rätt kritisk engelsk
granskare säger om Disraelis inlägg under dessa nio år, att de
innehålla mera politisk visdom än alla Englands öfriga statsmäns
yttranden under hela århundradet tillsammantagna; men äfven detta
med-gifvet — trots all inmängd rasfilosofi och andra falska
djupsinnigheter — så följer däraf ej utan vidare, att just Disraeli och hans vänner
voro kallade att leda sitt lands öden. Det betydelsefulla var de nya
idéer, de högre vyer, de »unzeitgemässe Betrachtungen», som genom
dem tillfördes politiken och den allmänna meningen; men allt detta
kunde få sin största betydelse genom att vara ett ferment, påverkande
mindre idérika och mindre djupt blickande, mera hvardagliga och
borgerligt osammansatta politiker. Trots sin nästan diaboliska skicklighet i
det politiska spelet — och framtör allt i dess mindre tilltalande sidor —
var Disraeli en alldeles för exotisk planta, alldeles för litet
»hjordmänniska» att komma till sin rätt som politisk ledare; hans frihet
från nästan alla hans lands fördomar och hämmande band gjorde
honom till den oöfverträffade politiske iakttagaren och tänkaren, men
icke till statens naturliga representant — icke till en »representative
man.» De stora statsmännen äro vanligen män af Bismarcks typ,
män som besitta folkets starkaste och lifsdugligaste egenskaper i ovanligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
