Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - »Det unga England»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 DAGENS FRÅGOR
land ser samlade massor af förmögenhet, som ej erkänna denna
grundsats, när jag hör om allt elände och lidande, när jag känner
de officiella vittnesbörden om ett sådant fördärf bland den en gång
lyckliga befolkningen i vårt land, att det ej har sin like bland
de mest barbariska folk — då kan jag ej frigöra mig från en
misstanke, att detta beror på att förmögenhet har fått skapas och
ägas utan att medföra några förpliktelser.» »Man frågar oss stundom
hvad vi vilja. Vi vilja i första rummet öfvertyga samhället om att
det finns något som heter plikt. Vi göra det ej i någon anda af
själ frätt färdighet eller öfvermod, vi ha inga anspråk på att vara bättre
än andra, men vi äro ifriga att göra vår skyldighet och anse oss
under sådana förhållanden berättigade att uppmana andra, både rika
och fattiga, att fullgöra sin. Om ej (det sociala) plikt-begreppet hade
tappats ur sikte under de sista femtio åren, skulle vi aldrig ha fått
höra talas om de klasser, hvari England nu är splittradt.»
Dessa satser äro hämtade ur två tal, hållna respektive 1843 och
1845, af Englands störste konservative statsman under det sista halfva
århundradet, Benjamin Disraeli, sedermera earl of Beaconsfield. Med
större skäl än de flesta kunde han på en tid, då »det sociala» var
allt annat än en modesak, säga att han icke ägnat något ämne ett
djupare intresse än de kroppsarbetande klassernas ställning; i sin
ännu i dag högst läsvärda och läsbara roman »Sybil eller de två
nationerna» (d. v. s. fattiga och rika), som kom ut 1845, skildrade han
de sociala motsatserna djupare och sannare än någon på den tiden;
och i sin parlamentariska verksamhet hörde han och hans
aristokratiska partigrupp, »det unga England», till de mycket få, som från
början till slut stödde den engelska arbetarskyddslagstiftningens
skapare, den unge konservative aristokraten lord Ashley (sedermera earl
of Shaftesbury) i hans förtviflade strid — särskildt mot
frihandels-gruppens starkaste män, Bright och Cobden — för en lagstadgad
tiotimmarsdag för kvinnor och minderåriga. Hela »det unga Englands»
sociala och politiska sträfvanden utgingo, som framgår af de förut
gifna citaten, från den individualistiska radikalismens motpol. Det
var icke fråga om mänskliga rättigheter utan orn mänskliga
skyldigheter, icke om upplösning af det gamla utan om dess utbildande och
anpassning efter ändrade förhållanden. Staten skulle såsom förr känna
sitt ansvar för folkets välfärd, i stället för att skjuta det ifrån sig
genom att lämna det åt de fria krafternas spel; och de politiskt och
socialt maktägande skulle fortfarande, såsom den engelska landtadeln
af ålder gjort, förstå att förmögenhet medför förpliktelser mot
staten och folket, i stället för alt, såsom den nya industriens magnater
menade, låta bandet mellan arbetsgifvare och arbetare vara ett
»penning-band», helt enkelt behärskadt af »de himlaborna lagarna för
tillgång och efterfrågan». Det är i denna konservativa idékrets,
framför allt hos Carlyle, men nästan lika mycket hos Disraeli och hans
vänner, som vi ha att söka de moderna sociala idéerna — i Sverige
nästan samtidigt framburna med oöfverträfflig styrka af Geijer (>Om
vår tids inre samhällsförhållanden», 1844; ånyo utg. af prof. Boethius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
