Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kvinnofrågan. Af Rosa Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNOFRÅGAN 497
I allmänhet formulera kvinnorna sitt rösträttskraf på ungefär
följande sätt: då nu efter 1909 års beslut alla eller så godt som
alla män, hur mindervärda de äro, ha rösträtt, hvarför skola
då högt bildade och sedligt oförvitliga kvinnor icke ha det?
Frågan är naturligtvis alldeles oriktigt ställd. Man kan ju med
gillande eller beklagande se 1909 års rösträttsutvidgning, men
så som faktum nu är> bör spörjas: blefve resultatet af ett
riksdagsval bättre genom att kasta in ett mer än fördubbladt antal
röster af till hufvudsaklig del okvalificerade personer? Och på
den frågan måste naturligtvis svaras ett obetingadt nej; och
okvalificeradt måste det ofantligt öfvervägande antalet kvinnor
anses, så länge intet visat deras politiska lifaktighet;
undantagen äro som sagdt så få, att de blott bekräfta regeln.
På de flesta möten, där den kvinnliga rösträtten diskuteras,
säges att kvinnorna äro orepresenterade. Hvad vill det egentligen
säga? Ha de en ut- eller inrikespolitik för sig själfva, ha de
intressen utöfver eller oberoende af de för landet eller orten
gemensamma af sådan vikt för samhället, att de uppväga risken
af en ny genomgripande rösträttsreform, några särskilda
kvinnointressen — utöfver rösträtten — hvilka icke komma till orda
med nuvarande representationssätt? Alla förbättringar i
kvinnans ställning (hennes myndighet vid 21 års ålder, hennes lika
arfsrätt, rätt till äktenskapsförord, lika giftorätt m. m.) ha
tillkommit utan hennes medverkan, man kan nästan säga henne
ovetande. I en artikel i Det Nya Sverige för 1909 om
»Kvinnovärde och kvinnokall» säger fru Söderblom: »Kvinnanäringen
samhällsklass utan en mänsklighet»; en person, som valdes in
i riksdagen som kvinnornas speciella representant skulle således
komma att representera halfva Sverige; hvad skulle sägas om
någon som sade sig representera männen i gemen? Utan
tvifvel skulle han väcka ett oerhördt löje, men hvarför det vore
mindre löjligt att uppträda som kvinnornas representant är svårt
att se.
Denna brist på mål att kämpa för kännes också instinktivt
af rösträttskvinnorna själfva, och får sitt uttryck i Pennskaftet,
sedan förf. föreställt sig att segern är vunnen. Ha vi verkligen
i egenskap af kvinnor några gemensamma intressen att taga
vara på, ha bondhustrun, lärarinnan, renskrifverskan,
butiksbiträdet, den kvinnliga läkaren, ämbetsmannen, sjuksköterskan
och tjänstflickan en möjlighet att fmna någon som kan repre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
