Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kvinnofrågan. Af Rosa Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 ROSA HECKSCHER
ligen ha kvinnorna icke deltagit i diskussionen om aktuella
politiska frågor, som icke direkt trängt sig på dem personligen,
såsom t. ex. storstrejken; och jag tror att man utan öfverdrift
kan påstå, att det i Sveriges land icke finns många, som ens sökt
skaffa sig en själfständig mening om exempelvis så viktiga
frågor som aftalslagarna, F-båten, dechargebetänkandet för 1910,
emissionsbanker; och alla dylika frågor skulle ju, under
förutsättning af kvinnors politiska rösträtt, komma att afgöras
tillsammans med dem eller deras ombud. Ser man på det som
kommit till offentligheten af diskussionerna i deras klubbar och
föreningar, så röra de sig i bästa fall kring en eller annan
filantropisk, pedagogisk eller lättfattligare ekonomisk fråga eller om
ting af estetisk natur, men sällan eller aldrig om någon fråga
af politisk innebörd, utom förstås den outslitliga rösträtten. Jag
tror, att man utan öfverdrift kan säga, att de allra flesta
kvinnor i de dagliga tidningarna läsa — utom modekrönikan —
sällan annat än annonser^ personalnotiser, teater- och
litteraturanmälningar och följetongen.
Och nu frågan: hur djupt och hur utbredt är behofvet af och
önskan om politisk rösträtt hos kvinnorna själfva? Behofvet af
rösträtt är alldeles säkert hos de allra flesta ett på konstlad väg
framalstradt behof, som icke kännes annat än hos ett mycket
litet fåtal öfverklasskvinnor. Tänker man sig rösträtt förenad
med röstp/iTtf, så skulle utan allt tvifvel de allra, allra flesta
kvinnor vägra i vändningen. Rösträttsagitationen bedrifves inom
vissa kvinnokretsar som en slags sport, så god som någon
annan; detta visas på ett ofantligt roligt sätt i den kvinnliga
rösträttsagitationens klassiska roman Pennskaftet, där personerna
aldrig klargöra för sig hvad de egentligen vilja med rösträtten,
det hela är Fart pour 1’art.
Frågar man sig hvilka egenskaper, som måst kräfvas af
medlemmarna i en riksförsamling för att den bäst skall arbeta till
fäderneslandets gagn och fromma, så måste svaras: utom
förmåga att sätta sig in i föreliggande frågor, mod att fasthålla sin
åsikt och förmåga att se saker i stort. I dessa afseenden kan
man nog säga att kvinnorna ha sina svagaste punkter, de äro
som regel osjälfständiga och ur stånd att se sakerna i stort;
för deras lyckliga egenskaper själfuppoffring, tålamod, deltagande
och intuition finns i en debatterande och beslutande
riksförsamling icke någon användning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
