Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kvinnofrågan. Af Rosa Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNOFRÅGAN 495
uppväxande släktet utplånades hos föräldrar? En ogift moder
är i de flesta fall, åtminstone då hon har flera barn, en
plikt-förgäten människa, som utan vilja och förmåga att skaffa ett
hem åt dem sätter barn i världen. Den för närvarande
florerande sentimentaliteten gentemot de ogifta mödrarna kan lätt
komma att tillintetgöra den sista resten af den skamkänsla, som
förut hos många unga kvinnor varit ett värn mot frestelsen. I
stället för att sätta på sin fana fordran om förbättring af de
ogifta mödrarnas ställning, gjorde kvinnorna säkert samhället
och hvarandra en större tjänst genom att försöka hos det
uppväxande släktet väcka hederskänslan till lif också på det sexuella
området.
I motsats till den sympati, som trots alla betänkligheter måste
skänkas kvinnornas sträfvan att utvidga sitt verksamhetsområde.,
står den tämligen allmänna oviljan mot kvinnans politiska
rösträtt. Denna ovilja har två orsaker. Först den så att säga mera
tillfälliga oviljan mot att åter kasta in fäderneslandet i nya
rösträttsstrider, just då det väl kunde behöfva rö på det
konstitutionella området efter den långa kampen, som ändtligen afslutats
med 1909 års riksdag — det vittnar ej godt om
rösträttskvinnornas fosterlandskärlek, att de för sina speciella önskningar förbise
en så viktig sak. Men därtill kommer öfvertygelsen att kvinnorna
i politiskt afseende icke skulle tillföra riksdagen någon värdefull
tillökning af det slag den bäst behöfver. Det enda mer allmänt
utbredda politiska intresse man till dato varsnat hos kvinnorna är
intresset för deras egen rösträtt. Om de tidningar, som skrifvas
hufvudsakligen af och för kvinnor, äro en exponent för deras
andliga ståndpunkt, så måste medges, att bra litet är att vänta
af dem; och i de stora dagliga tidningarna ser man just aldrig
en artikel i någon politisk fråga med ett kvinnligt namn eller
kvinnlig signatur under. Visserligen sägs det, att det nu
slumrande politiska intresset kommer att vakna, så fort blott tillfälle
gifves kvinnorna att deltaga i det politiska lifvet. Skulle
verkligen detta argument tagas för godt, må man säga, att man sår
på en förhoppning, som grundar sig uteslutande på deras vitt»
nesbörd om sig själfva, ty rent objektivt sedt fins ingenting som
för närvarande inaugurerar ett vaknande politiskt lif. Mig veter-
36. Svensk Tidskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
